Låta vinden bära

Jag tog semester härifrån, uppenbarligen!
Eller var det semester, jag vet inte. Det känns lite främmande att komma tillbaka hit om jag ska vara ärlig.
Det är som att livet har sin gång och att den här platsen mer tillhör det förflutna. Eller som min pappa sa, "nu flyter annat vatten under broarna".

Jag märker att jag har börjat gå på autopilot. Att jag mer skriver för att hålla något igång, hålla levande. Fast det egentligen inte är det.
För min energi, mina tankar, min rörelse är just nu riktad åt ett annat håll.

Så var de det här med att släppa taget. Igen.
Det tar visst lite tid, jag vet vad jag har..
Fast visst måste jag ändå älska att släppa taget, så mycket nytt som får näring utav det. Som att kasta sig ut i vinden, dansa som en flygande drake. Fri.
Att få falla som ett höstlöv, utan destination. Låta vinden bära.

Jag vill inte att något social medium ska bli som en boja. Inget måste. Utan av fri vilja. Eftersom jag nu upptäckt att denna plats inte är det för mig längre, släpper jag tyglarna lite grand. Eller ja, helt och hållet just nu!

Livet går verkligen i cykler. Här är jag nu. Var är du?
Vad håller du fast i som behöver släppas taget om? När går du på autopilot? Vågar du släppa?

Det är det som är att tro. Att våga göra något fastän det inte finns bevis för att det funkar. Att våga släppa taget om något till synes tryggt bara för att det känns rätt att göra det inombords.

Att lyssna på små signaler och följa dom. Med lampan släckt. Famla i mörkret en stund innan jag ser igen. För det är när jag blundar som jag verkligen ser.

Just nu famlar jag, fast jag vet, kanske mer säkert än någonsin, att jag är på rätt väg.
Jag förväntar mig inte att du förstår. Det spelar ingen roll. Jag behöver inte bli förstådd.
Mitt fokus är riktad på min stig. Den vägen går jag själv. Du går din.

Ja, det är nya tider nu. Holy Moly har varit mitt fönster in och ut. En härlig tid.
Holy Moly finns kvar. En massa inlägg. Det kommer fler. Bara inte just nu.
Jag drar ner gardinen ett slag. En lång semester.

Vi odling av grönsaker och kryddor denna sommar har gått fantastiskt bra. Godaste gurkorna. Och sötaste!

Jag fick en orkidé att blomma om för första gången.

Vi har varit på en massa utflykter i sommar.

Testat havsfiske i Fjällbacka.

Jag har hittat min favoritplats, Torpesand på Ingarö.

Njutit en massa och framför allt- landat.

Vi ses!

Resan till havet

Att flyga med en treåring är som att flyga för första gången. Man får upptäcka allt på nytt igen.
Och resan börjar ungefär exakt när man talar om att den ska ske. Och man talar om den hela tiden.
När den sen påbörjas är det gårdagens nyheter och Alvin kan knappt bärga sig förrän vi landar!

Vi kom till en stad vid havet fylld av stränder. Jag ääälskar havet!

Vi flög ner till Alvins kusin Saga och moster Malin.

Vi firade att min storasyster fyllde jämnt.

Alvin lekte spöke och höll igång hela kvällen. Heeela kvällen.

Det kom en ny dag. En dag på stranden.

Visst ser det ut som en kuliss?

Jag njöt förstås av varje ögonblick. Andades djupt som för att för alltid spara den salta havsvinden i mitt hjärta.

Kärlek mellan två kusiner..

..eller mellan två fiskmåsar..

..eller mellan mig o havet.

Efter ett morgondopp käkade vi brunch på IKEA.

Utflykt till Ängelholm.

Klocktornet

Lukta på mig då

Så åkte vi propellerplan tillbaka till Stockholm.

Hem ljuva hem.

Under resan introducerade Saga oss för soundtracket till My Little Pony. Alvin njöt verkligen av att sitta i baksätet och sjunga tillsammans med sin kusin. Känslan sitter i än, och nu är vi alla My little Pony-fierade. Jösses!

Minnen jag bär med mig

Den här helgen har varit fylld av mycket glädje och skratt. Ögonblick som jag kommer bära med mig hela livet.
Den började med Paul McCartney. Konserten dröjer sig kvar som ett glatt soundtrack genom dagarna.
I fredags kväll tittade jag o svärmor på Per som spelade med The Mad Men Band. Det blev en riktigt trevlig kväll i Lasse i Parken, grymt bra stämning, många vänner och rosévin.
I lördags åkte vi till vårt smultronställe ute på Värmdö. Jag fick öppna en födelsepresent i förskott och det visade sig vara ett fiskespö. Mitt första alldeles egna fiskespö!
Det blev tyvärr ingen fisk men ett uppfriskande bad i sjön.

Igår började jag dagen med en ansiktsmassage på Dagspa vid fridhemsplan.
När jag låg där inbäddad och avslappnad trevade tankarna iväg till barndomen, till min vistelse i Spanien mm. Bilder ur  mitt liv dök upp, en efter en. Bilder jag spelat upp för mitt inre många gånger tidigare. Vissa bilder var positiva men vissa skapade en gnisslande känsla inom mig, och har så gjort varje gång jag spelat upp just det scenariot från det förflutna.
Jag tänkte på vilka bilder, sekvenser jag väljer att om och om spela upp för mig själv. De går som på autopilot.
En del ger mig styrka och glädje, medan andra ger mig sorg och tyngd. Kanske är det dags att börja bli medveten om vilken film jag spelar upp från mitt förflutna, tänkte jag när jag låg där på britsen. Jag som med omsorg väljer det jag vill skapa i framtiden.
Och kanske kan jag lysa med ett nytt ljus, en ny tanke på de bilder som har sårat mig? Inte älta, men mjuka upp tanken som sjunker som en sten. Sluta fred och lämna dem i vila.
Jag fick idéen att skriva upp alla mina positiva minnen. Minnen som ger luft under vingarna.
Att minnas och förstärka det som varit positivt och som jag vill bära med mig som följeslagare genom livet.

Den här helgen kommer att få en plats i den boken. Boken ska heta "Minnen jag bär med mig".

Ja, tack till att börja varje dag med ett besök på Dagspa.

Det känns som om jag firat min födelsedag hela helgen.

Rätt skönt eftersom jag idag är tokförkyld och hängig, ligger på sofflocket och vill inte alls skåla med Cava.

Ja, nu kan födelsedagen vara över!

Per undrade om jag inte skulle skriva "Å denna fantastiskt goda och fina tårta har Per gjort". 

Jag hade inte tänkt det, men nu när du säger det Per så...

Bra med hjälp att öppna paketen och veta redan innan dom öppnas vad det är i dem. Treåringar är bra duktiga!

Kökshandduk från pappsen.

Nöjd är bara förnamnet; ett mini-växthus!

Lite nytt, lite lyx, lite Beatles

Idag har vi möblerat om på jobbet, jag har fått ett nytt höj och sänkbart bord. Det känns alltid uppfriskande att möblera om tycker jag. Nya strukturer. Något mer händer än att bara möblerna flyttas märker jag, bara genom att vända på ett bord. Hjärnan får gå i andra banor, vilket innebär nya vanor.

Den här dagen känns också speciell för ikväll ska vi se Paul McCartney. Det hänger en uppfriskande förväntan i luften! Gamla Beatlesdängor går på repeat inom mig.
Svärföräldrarna är på plats, vilket innebär trevligt sällskap och trygga barnvakter. (sist ville Alvin flytta med dem hem!)

Min födelsedag närmar sig och jag kom att minnas en present jag glömt att utnyttja från förra året- ansiktsmassagen jag fick av Per! Så på söndag börjar jag dagen med en ansiktsmask. Mycket lyxigt!

 

Dagen efter tillägg: Det var en magisk kväll igår. Paul skötte sig utmärkt. Känslan sitter kvar. Förhoppningsvis hela dagen.

En ledstjärna, en dröm som lever.

Kära Holy Moly. I början av vår relation kände jag iver och lust, du var ett kreativt fönster in mot mig själv- ja även fast det är ett offentligt fönster som det är valfritt att kika in i. För jag tog mig tiden att spegla mina ord, mina tankar. Det var helt enkelt ett möte.

Sedan ett år tillbaka har jag däremot känt att vi inte riktigt klickat. Kanske ännu längre sen.. Speglingen har blivit en uppdatering utan verkligt djup. För på det djupet jag nu befinner mig är jag inte redo att låta öppna på vid gavel.

Det händer oerhört mycket inom mig just nu. Så där så jag hisnar av lycka. Att återberätta det i ord vore att försöka återberätta känslan i att flyga. Platt fall.

Just nu står ett glas Cava bredvid mig. Jag firar att jag idag har skrivit på ett anställningsavtal. Tjoho!

Ett jobb jag verkligen trivs på. Det känns helt rätt. Jag är glad varje dag jag går till jobbet. Jag utvecklas och gör mitt allra bästa och det känns befriande. Kontraktet är på halvtid vilket passar mig utmärkt.

Det trodde jag inte när jag för två år sen ville satsa på mitt egna företag. Och visst har det känts bra att "vara egen". Men det har sina baksidor också. Och jag kommer alltid vara egen.

Livet gör sina oväntade svängar, om man väljer att följa med strömmen istället för att själv styra.

Där är jag nu. Jag låter mig styras lite mer. Det är oerhört spännande förstås, och lite läskigt.

Men hade jag inte släppt taget hade jag missat saker jag aldrig anat kunde hända. Slutmålet är bestämt; att leva min fulla potential. Ett högt satt mål förstås, men jag tittar inte ner.

Så jag har egentligen ingenting att berätta. Just nu är jag som en öppen bok. Redo att fyllas med alla drömmar som glöder inom mig. Jag håller elden vid liv och jag kan inte för mitt liv förklara hur bra det känns!

Idag skulle min mamma, min barndomskärlek och bästa vän fyllt 66 år. Jag är tacksam för all kärlek hon gav mig, för hennes glädje, för hennes skratt, hennes kreativitet, för att hon vågade vara naiv, sig själv. Jag är tacksam för att hon födde mig till den här världen och tog hand om mig bäst hon kunde. 

Det berör mig att tänka på allt hon givit mig. Och ger mig än idag. Livet är oändligt.

Hoppas du som kikar in genom detta fönster har en strålande fin kväll/dag, att du mår bra och att du hittar ett sätt att känna tacksamhet till alla som finns omkring dig. Livet är nu och inte i morgon. Jag hoppas också att din dröm får tillräckligt med bränsle att glöda inom dig. Att vara din ledstjärna i mörkret. Vi behöver alla en ledstjärna, en dröm som lever. 

Mamma

Det bästa av två världar..

Idag går det inte riktigt att förstå hur vackert vi hade det i helgen. Just nu öser regnet ner utanför fönstret. Riktigt mysigt med regn ändå tycker jag.

Stockholm är vackert. Om man som vi älskar att vara i naturen är det inte långt tills det känns som man är mitt ute på landet.
I helgen åkte vi till vårt favoritställe på Värmdö för att fiska och helt enkelt njuta av en dag i lugn o ro, på en sjö.

 

Vi slog läger och grillade korv.

 

Det blev premiärdopp för mig o Alvin. Var faktiskt riktigt skönt i vattnet, säkert 17 grader.

När Per doppar tårna vet i fåglarna. Kanske i augusti?

 

Vår pärla, 45 min hemifrån. Jag skulle tagit kort på kohagarna på vägen dit också. Storstan känns såå långt borta här.