tystnaden, älska tystnaden

Så fick han krupp igen min son, vakennätter och vabbning. Jag släpade mig, trots trötthet och en hel del att ta i tu med, iväg på yogan. Där blåste jag bort dammet av tankar och måsten som gaddat ihop sig, och för en stund var jag alldeles i min egna öppna värld.
Nu sitter jag här, ihopsjunken och nöjd, och slöar framför datorn. Ibland är det så svårt att gå och lägga sig fastän man vet att man behöver, eller är det bara jag som fastnar framför datorn?
Herregud Maria, nu kan du inte sitta uppe längre, klockan måste vara jättemycket! säger en skarp röst inom mig. Jag slänger ett öga på klockan som visar 22.00. För mig kunde hon lika gärna varit 02:00, så trött är jag efter flera vakennätter.
Nu är det i alla fall tyst inne hos Alvin, hostan verkar ha tagit semester. Befrielsen i tystnaden infinner sig. Nu vill jag sova. God natt min skatt.

I vårens fotspår

Helgen har varit hyfsat oplanerad och därmed fylld med luft och rymd för idéer att kläckas. Vi går i vårens fotspår. Skönaste helgen på länge!
Vi har fixat en hel del i hemmet. I lugn o ro. Med inspiration som drivkraft. Inga måsten så långt ögat kan nå.
Tavlor har kommit upp på väggarna och även mina gamla ärvda oljelampor som jag älskar. Spontant och av ett "misstag" hamnade de bägge där på väggen.
Så började Per röja på balkongen, drog fram dammsugaren och hade sig. Jag oljade in våra utemöbler och satte upp vår bambu som fungerar både mot insyn och mot att någon ska trilla över kanten.

I lördags åkte vi till Söderbysjön och fiskade.

Ingen fiskelycka, men korvgrillning.

Idag var vi på 5-års kalas.

Gristårta!

mitt nya jobb

Jag har nämnt ett par gånger att jag har ett nytt jobb. Jag har länge anordnat mindre klubbar, jobbat i musikaffär och pusslat ihop vardagen bäst det går inom musikbranschen. Det har förstås varit väldans kul, men efter att Alvin kom till världen har de sena jobbtiderna känts mindre lockande.
När Pet Sounds Bar fick nya ägare kändes det naturligt att gå vidare. Det var faktiskt skönt att sluta boka klubben även om jag älskade att göra det tidigare.
Jag har faktiskt skalat av alla projekt. Det låter kanske konstigt men det känns helt rätt. Jag vill börja om från en ny plats, en annan plattform och med nya idéer och under bättre förutsättningar. Jag har märkt att det är bra att reboota ibland, för ibland märker jag inte om jag går på autopilot. När jag blir van vid något kan det liksom rulla på utan att jag hänger med.
Det jag har siktet inställt på just nu är kanske en minifestival som vänder sig till såväl vuxna som barn. De sena kvällarna med mycket alkohol tilltalar mig inte alls. Nej, bra musik och måttligt med alkohol. Lek och glädje för både barn och vuxna. Jag älskar idéen att hela familjen kan vara med. Och att slippa bli totalt utsliten pga för sena nätter. Det vore nåt det!

Tillbaka till mitt nya jobb. Jag jobbar kvar på 4Sound, men på webshopen. Det känns som ett helt annat jobb. Jag har många fler och nya arbetsområden. Jag får forska fram information om produkter varje dag, saker som jag inte hade en aning om tidigare, jag lär mig så mycket.
Jag hjälper folk med beställningar, att hitta rätt produkter, statusar på ordrar, att leta rätt på ordern etc. Jag har även hand om fakturor. Det är ett mycket varierande jobb.
Eftersom webshopen är hyfsat ung är vi alla med och utformar den. Vi kommer med idéer på hur vi kan förbättra den och det är roligt att vara med att se strukturer omformas och bli mer effektiva.
Det är såklart inspirerande att börja ett nytt jobb. Känslan av att ha mer att lära. Att växa. Att lära känna nya arbetskamrater. Det är omväxlande. Det blir roligare för varje dag som går, när jag får mer grepp om alla bitar. Äntligen börjar jag se sambanden, i början var det mest ett virrvarr av information.

Vi har allihop hand om de olika områdena vad gäller webshopen, det finns t ex ingen returavdelning, det sköter vi själva. Så jag får verkligen lära mig allt om hur det är att driva en webshop. Jag visste att jag skulle tycka det var roligt, men så här roligt hade jag faktiskt inte kunnat föreställa mig.
Stämningen på jobbet är också mycket positiv och ljus. Det är högt i tak och vi har himla roligt. Vi är övervägande musiker, även de som jobbar på lagret, så det både spelas och pratas en hel del musik. Ja, hela jobbet är förstås genomsyrat av musik!

Köket

Gotta love it!

Den närmsta veckan har jag ett helt vanligt 9-5 jobb. Jag har fått ett nytt stort bord som jag har inrett med en blomma. Naturligtvis.

Jag jobbar extra för Johan som är på Europaturné med The Poodles. Vi skapade en egen Johan så det inte skulle kännas så tomt.

På lunchrasten åt jag, gjorde bokföringen OCH gick till secondhand-butiken runt hörnet. Nä, inte allt på samma gång förstås.

Så fyndar jag bästa fatet att ha på soffbordet- ett världskartefat! Jo, det är sant. Lycka för en som älskar att göra fynd. Speciellt när fynden gömmer sig, intuitionen säger "lyft på det där skrotet" och under visar sig det bästa i hela butiken ligga gömt. Jag intalar mig själv att jag har fingertoppskänsla. Det blir så mycket roligare då.

Jodå, en tar allt lite risker för den här bloggen, så är det.

Att vara 37 år och ställa sig på soffbordet. När Tv:n är på ena sidan om mig och mannen på den andra. När det är SM final i hockey. 

(skämt å sido förstås, här hemma finns inga sportfantaster)

Gotta love it!

bubbel på insidan

Så var allt som vanligt igen. Morfar är hemma i Göteborg och Per är tillbaka från fjällen.
När Alvin o Per badade förut fick jag inte vara med. Alvin ville ha sin pappa för sig själv. Den lilla pojkkroppen vittnade om en sprittande glädje. Fint att vara åskådaren av så mycket kärlek.

Själv har jag sjunkit ner i kökssoffan med symaskinen framför mig. Jag lyssnar på gamla låtidéer jag sparat i telefonen. Den första från 2010. Det är säkert 50 stycken. På ett klipp har jag så bråttom iväg, men jag liksom bara måste föreviga min idé. I ett annat hörs Tv:n i bakgrunden. Det är inte ofta som program har lyckats fånga mitt intresse eller överrösta min inspiration. Jag är inte en bra tv-tittare med andra ord! Vill skapa själv istället. Är lite för rastlös. För mycket som bubblar på insidan.

Ja, nu är allt som vanligt igen. Bara ballongerna i köket avslöjar en vecka av festligheter som vi kommer minnas med glädje. Tack morfar!

Happy Friday!

Denna vecka har gått ovanligt fort. Per är på fiskesemester och min pappa är här och hälsar på mig o Alvin. Alvin har tagit ut 5 semesterdagar från föris och hängt med sin morfar hela veckan.
Pick-nick, Tekniska muséet, middag hos Faster Karin, ätit på restaurang och kanske kanske blir det klippning hos frisören idag. Om morfar lyckas övertala/muta honom vill säga. Vet inte varför frisören är så skräckinjagande? Mina tappra försök med saxen är inte så vackra dessvärre..

Alvin älskar att spela kort. Vändåtta ska det vara och han ska vinna varje gång. Annars åker kortleken i backen. Min lilla snutt har ett väldans temperament kan jag lova. Men visst vinner jag också ibland.

 

Lasagne i Gamla stan med morfar. Det blev dock bara ett stort glas mjölk som nådde magen.

 

Det blir många restaurangbesök med morfar. Mums!

Mitt i pannkakorna fastnade blicken. Pannkakorna lyckades ändå nå magen till slut.

 

Tekniska muséet o en massa spring i benen.

 

Alvins favorit var förstås den kissande roboten. 

 

 

Hemma hos faster Karin hänger den här tavlan som min farmor Aina har målat.

Det känns fint att få dela hennes betraktelse, som att vara i hennes kropp för en stund. Låter kanske konstigt, men det är så det känns.

Tavlan är lite vind och hastigt/grovt målad, men jag älskar den. Kanske just därför.

 

Ikväll är sista kvällen morfar är på besök. Ja, en vecka går fort. På söndag hoppas jag fylla frysen med rödingar. Håller tummarna för Per. 

 

vad är det som är så himmelens viktigt egentligen?

Vi har haft en mamma-son helg jag o Alvin eftersom Per är i England.
En riktig bushelg har vi haft. Myshelg.
Idag skuttade vi ivriga till biografen och såg Fåret Shaun.
Under filmen utbrister Alvin "Han är ledsen" i en sorglig scen. "Mmm", svarar jag och stryker honom över kinden. Ett ögonblick senare säger han "Det är för att han tänker för mycket".
Kloka unge tänkte jag och tittade förvånat åt hans håll. För är det inte så att vi ofta förstorar saker här i livet och gör saker viktigare än vad dom är? Ja, att vi tänker på tok för mycket. I alla fall har jag gjort det när jag ser tillbaka på mitt liv. Vad är det som är så himmelens viktigt egentligen?
Jag hoppas att Alvins tanke och synsätt får följa honom genom livet och att han tar lätt på saker. Vilken bra egenskap att ha med sig redan som 3-åring.

När tonårsrummet åker upp på väggen

Mitt flickrum var fullt av planscher jag försiktigt petat loss från Okej-tidningarna som damp ner i brevlådan. Jag hade även en stor plansch på Tom Cruise från filmen Coctail. Sååå snygg tyckte jag. Och en plansch på en lättklädd man med texten "A hard man is good to find". 80-talet var verkligen planschernas decennium!
Så hade jag även en stor tavla på Marilyn Monroe. En tavla som fick åka med hem från vårt besök hos pappa i påsk. En tavla som nu, efter 25 år, ska upp på väggen igen!
(jag fick köpslå med Per som nu ska sätta upp Jimmy Page)

Ja, så nu håller vårt hem att förvandlas till ett tonårshem. Urk!

Jag hade tänkt mig köket, men Alvin tyckte vardagsrummet. Vi får väl se!

moln, häxor & Fisher-Price

Idag är en sådan där dag då jag gått upp kl 06 (efter att ha legat vaken en timme mitt i natten), jobbat hela dagen, lärt mig ett nytt fakturasystem, sedan tränat ett yogapass och ändå känner mig fylld av energi. Starkare än Bamse. Inombords i alla fall.
Tack dagen!

Påsken. Den firade vi med min familj i Göteborg.
Vi gömde ägg i trädgården som vi alltid gjort, pappa trollade för barnen i vanlig ordning och vi hann med två besök hos mormor. Jag har en massa bilder.

Resan ner var magisk. Molnen var dramatiska och hur vackra som helst. Jag knäppte en massa kort genom rutan. Kunde inte inte fånga dessa ståtliga formationer.

Fotograferingen av moln och himlen slutade inte där.

Väl hemma hos pappa fortsatte magin ovanför oss och det kliade i fingrarna igen.

Pappa hittade våra gamla Fisher-Price på vinden. Mycket uppskattat!

Oj vad vi byggde brio-banor.

Jag blev flätad av min kära syster.

En häxa i varje hörn, då är de påsk.

Jag var iklädd mitt senaste vintagefynd.

Alvin var den första att hitta sitt ägg, Per den sista..

Påskmiddag, den gamla vanliga traditionella. Smakade gott i år också.

Vi målade ägg. Såklart.

Per målade Ace. Såklart.

Vi firade pappa som hade fyllt år.

En häst o en katt dansar hemma hos mormor.

Mormors fina hus, där jag har firat alla mina barndoms jular.

Så försökte jag även fånga stjärnhimlen. 

Jag fångade den, bara inte så bra på bild.

mjao

Åh, min son har blivit katt!
Han kryper omkring på golvet och säger "majo, klappa mig". När jag klappar honom så börjar han kurra. Som katter gör.
Idag skulle de ha påsklunch på förskolan och alla som ville fick klä ut sig. "Jag vill vara påskkatt", sa Alvin. Jag har då aldrig hört talas om en påskkatt förut, men nån gång ska ju vara den första.
Det var bara för mig och Per att koppla på vår fantasi och förvandla honom till katt.

Jag kikade i leksaksaffären efter en kattdräkt, men där fanns bara prinsess- eller spindelmannen-dräkter.
Så vi fick improvisera. Per hittade ett rosa kaninöron-diadem som vi kunde göra om till kattöron. I secondhandbutiken "En gång till" här i Västertorp hittade vi en svart ullig bebisoverall. Perfekt att massakrera och göra kattdetaljer av.
Vi klädde in diademet i den svarta ulliga luvan som hade två små öron och vips så hade vi våra kattöron.
Fötterna såg ut som ett par tassar, de klippte vi av så de passade perfekt till Alvins händer. Vips, så var tassarna färdiga.
Den långa dragkedjan på overallen blev en svans.
Svart tröja, grå byxor, svart mössa och sen var det bara morrhåren kvar- min son var förvandlad till katt!

Man blir liksom tvingad till DIY när man har barn. Perfekt tycker jag som älskar att pyssla. Annars hade jag aldrig kommit på tanken att skapa en kattoutfit kan jag säga..

Och här har vi katten..

Klappa mig, klappa mig… kurrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr.