Nu när jag själv blivit mamma, för mindre än ett år sen, så har min sorg fått en ny dimension som jag aldrig tidigare känt.
När jag ser hur beroende Alvin är av mig, hur han söker mig för trygghet, förstår jag min sorg. Fastän jag var vuxen när hon dog så kommer det alltid finnas en liten flicka inom mig som är beroende av hennes kärlek. Det är den sorgen som har väckts.
Min mamma lyckades aldrig ta sig ur, igenom sin smärta, utan dövade sin ångest med alkohol.
Hon var så cool och kreativ min mamma.
Ovisshet. Att sitta still i stormen och känna, medan den drar förbi.
Jag bryter mönster istället för att fly och förtränga.
Jag följer inte min mormors råd.
Jag vill ge Alvin en mamma som är närvarande. En mamma som inte flyr, utan står still. Som är stark, närvarande och vaken.
Det är viktigt att bryta de mönster som har levt genom generationer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar