Att sätta sin egen vilja före himlens vilja. Det brukar för mig betyda att vara styrd av spänningar och rädsla.
I perioder i mitt liv tränar jag yoga. Det var längesen nu och jag saknar det verkligen. Jag känner att min kropp behöver yogan. Behöver släppa taget. För det är det som yogan innebär för mig. Jag släpper taget och andas. Himlens vilja får plats i mig och min egen vilja släpper sitt starka grepp. Jag andas och slappnar av på djupet, känner lugn, tillit och får ny energi. Jag sover bättre.
Det här med att försöka styra livet själv. Det funkar ju aldrig. Det för bara med sig sömnlösa nätter, rädsla och stela muskler. Det är ju också helt onödigt. Som att försöka styra en flod som rinner av sig själv.
I perioder då jag inte släpper taget och tycker att det är en bra idé att styra livet självt, blir huvudet fullt av tankar. Jag begränsar mig till mitt eget synsätt, till det jag känner igen och stänger locket för nya tankesätt. Det känns just då som att jag kommer närmare lösningen, men i själva verket kommer jag bara längre ifrån. Det är så paradoxalt. Tänk om jag alltid kunde minnas det, och släppa taget. Om och om igen. Andas. Slappna av. Ja, jag längtar efter den påminnelsen varje vecka, jag längtar efter yogan.
Efter julshoppingen idag kom jag hem, borstade av mig dagen och landade med fika och tända ljus. Äntligen fanns lite tid för livsreflektion. Annars tar flytten all tid. Ser otroligt mycket fram emot när vi kan flytta in, när jag kan tända den allra första brasan..
I perioder i mitt liv tränar jag yoga. Det var längesen nu och jag saknar det verkligen. Jag känner att min kropp behöver yogan. Behöver släppa taget. För det är det som yogan innebär för mig. Jag släpper taget och andas. Himlens vilja får plats i mig och min egen vilja släpper sitt starka grepp. Jag andas och slappnar av på djupet, känner lugn, tillit och får ny energi. Jag sover bättre.
Det här med att försöka styra livet själv. Det funkar ju aldrig. Det för bara med sig sömnlösa nätter, rädsla och stela muskler. Det är ju också helt onödigt. Som att försöka styra en flod som rinner av sig själv.
I perioder då jag inte släpper taget och tycker att det är en bra idé att styra livet självt, blir huvudet fullt av tankar. Jag begränsar mig till mitt eget synsätt, till det jag känner igen och stänger locket för nya tankesätt. Det känns just då som att jag kommer närmare lösningen, men i själva verket kommer jag bara längre ifrån. Det är så paradoxalt. Tänk om jag alltid kunde minnas det, och släppa taget. Om och om igen. Andas. Slappna av. Ja, jag längtar efter den påminnelsen varje vecka, jag längtar efter yogan.
Efter julshoppingen idag kom jag hem, borstade av mig dagen och landade med fika och tända ljus. Äntligen fanns lite tid för livsreflektion. Annars tar flytten all tid. Ser otroligt mycket fram emot när vi kan flytta in, när jag kan tända den allra första brasan..
Sudd o stök-bild!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar