En ljusglimt..

Det har nästan gått en hel månad på det nya året, vad fort det går! Och det här med min nystart, jag känner verkligen ända ut i fingerspetsarna efter vad min kropp & själ behöver.
Vad jag upptäckte som låg gömt där under ytan var trötthet. En gigantisk trötthet. Jag anade slutet på den igår, glimtade ett ljus i tunneln efter två veckor. Tänk att jag har gått omkring och kämpat emot denna trötthet, kört på som en del vill kalla det.
Jag är så tacksam över att jag har möjlighet att släppa vardagen lite grann och få lyssna inåt. Så värdefullt. Vissa får aldrig tid till det, eller tar sig tid för den delen heller.

Så dessa veckor har jag mest levt i ett töcken. Ett medvetet töcken.

Vår lilla Alv har äntligen börjat intressera sig för sina böcker. Han är som tokig i dem till mammas glädje!

Alvins favoritbok

Mammas favorit (läs den om ni inte redan har gjort det!!)

Vi lekte vid Hellasgården medan Per åkte längdskidor. Han ska åka tjejvasan. Eller just det, kortvasan är det ju såklart. Samma distans..

Sen har vi besökt ett snöigt (och iskallt) Lasse i Parken.

Vi längtar redan till sommarsäsongen.

Det var en vacker dag som så många denna januarimånad. Tack för sol.

Så har vi fixat i ordning och piffat upp The Southside Cavern inför 4-års jubiléet på lördag.

Alvin var förstås med och domderade!

Nu när julen är nedpackad så föll sig tulpanens dag väldigt passande. Speciellt dom röda.

Visst är det kommersiellt, men vad gör det när tulpanerna är så mycket billigare!

Tiden går och jag är lite som i ett vakuum. Jag har hela 4 veckor kvar på min återhämtningsperiod och det ska bli spännande och se vad mer jag upptäcker.

Sen är det för den delen inte slut, jag har bestämt att år 2013 ska bli mitt "omprogrammerings-år". Mer om det, och vad det innebär, en annan gång.