Visst gick det vägen

Jag har varit ordentligt förkyld hela veckan. Så där förkyld att det tagit ett tag på morgonen innan jag haft någon röst. Förkylning sätter sig oftast på mina stämband, tyvärr. Igår hade vi klubben Ladies got soul på Stampen för andra gången och det var tveksamt in i det sista om jag skulle kunna genomföra konserten. Dessutom skulle vi åka vidare till min klubb Haystack på Pet Sounds Bar och göra ytterligare en spelning.

Lite krasslig var jag, men visst gick det vägen. Det var riktigt kul och himla skönt att slippa ställa in. Vi fick sänka tonarten på några låtar bara.

Idag pustar jag ut. Två konserter/två klubbar på samma kväll var lite för mycket, det gör jag gärna inte om. Per och jag hade dessutom dubbelbokat oss, så igår fick Alvin hänga med sin farbror. Vi fick sova ut idag, men är ändå helt slut båda på. Så idag sjunker vi ner i soffan, trötta men glada, och bara slappar.

Alexzandra och jag spelade två set på Stampen med vårt samarbete "Porter & Bán"

Gästartist denna kväll var fina Francis May

Tack Stampen och den härliga publiken

Vi flyttar!

Vi har bott i vår tvåa i fem år, och den har varit helt perfekt tills nu när Alvin växer så det knakar. Han är redan två år och kommer snart behöva ett eget rum. Om inte för att sova i, så för alla hans leksaker.
Så ringer vår hyresvärd och berättar att det finns en trea ledig i huset. Hurra!!

Efter några dagar fick vi ta oss en titt och den var jättefin. Det bästa är att det är öppen spis. Som jag har längtat efter att kunna tända en brasa i decembermörkret. Nästan för bra för att vara sant-känsla!
I snart åtta år har jag haft mina möbler som jag har ärvt förvarade i ett magasin. Äntligen kan jag tömma det och bespara mig kostnaden på 500 kr. 8 år gånger 500 kr... åh, vad jag hade kunnat göra andra roligare saker för dom pengarna. Men inte gråta över spilld mjölk. Och snart har vi en jättefin grön kökssoffa i köket, en blå oljelampa och.. jag kommer inte ihåg allt som finns där. Spännande ska det bli!

Det roligaste är ändå att Alvin kommer att få sitt alldeles egna rum. Sitt allra första. Jag tror att han kommer att älska det. Det kommer också att vara det rummet som är mest städat. Han är otroligt pedantisk min lilla son, har ingen aning om vem han har ärvt det ifrån.. !!

När vi fick reda på att trean var ledig blev jag så nyfiken att jag googlade på adressen. Det visade sig att grannen under söker större och hade bilder på lägenheten som vi kunde tjuvtitta på:

Vårt köksgolv är inte svart.. som tur är.

Barnrummet

Den öppna spisen, riktigt oldschool

Balkongen

Jag läser inredningstidningar så fort jag får tid för att få idéer. Jag tänker att bilden över hur det ska se ut ska vara klar innan vi flyttar in, annars kommer det upp saker på väggarna som inte passar ihop med resten, jag vet hur det brukar bli.. 

Nu är det bara att få tiden att räcka till. Det ska målas om i barnrummet och hallen.

Jag tar tacksamt emot hjälp och sällskap!

Jag kan köpa några målaröl och lite käk. Så hojta till om det drar i målarnerven, ingen blir gladare än jag.

Ett steg i taget

Idag har jag träffat fina Alexzandra, min vän och kompanjon. Vi har repat en ny låt som vi ska spela på Stampen om en vecka. Då är det dags för Ladies got Soul för andra gången och jag ser otroligt mycket fram emot det!
I veckan har jag haft glädjen och äran att sjunga med Anna & Jörgen, det fina paret som jag har skrivit om tidigare här.
Just nu, i återhämtningens tider, så har jag inte haft energi nog att skriva ny musik och satsa på mitt egna musikaliska projekt Charlee Porter. Idéerna flödar förstås på insidan, men de får ha sin gilla gång.
Därför är det riktigt kul att bli inbjuden att sjunga, som nu i tisdags med Little Boxes. Att sjunga och spela tillsammans med Alexzandra är även något som ger mig mycket ljus i höstmörkret, hela min själ lyfter av vår stämsång. Det är viktigt, att göra saker som känns upplyftande. Speciellt för mig denna höst, den har varit den tyngsta på många år. För mig är det just nu ett steg i taget.

Porter & Bán på Mitt Kök mässan

Mysiga Kafé Klavér

Little Boxes 

genom en dröm

När jag var 17 år skrev jag ett skolarbete om Taoism. Jag har alltid varit kreativt lagd och ville ett testa på ett nytt sätt att tänka. Jag tyckte inte om hur mina tankebanor hamnat i ett hjulspår och Taoismens enkelhet tilltalade mig.

För några nätter sen drömde jag att jag köpte mig en skräptidning, och om hur den fyllde mig med en ljus glädje. Så jag köpte en i affären. ELLE. Inte interiör som jag annars väljer, utan den med mode (ämnat för 15-åringar?)
Efter att ha bläddrat förbi 20 sidor med reklam har jag blivit positivt överraskad. Och inspirerad. Mycket fokus ligger på kreativitet, det hade jag inte trott. Artiklar om människor som går sin egen väg. Som jag.

Där jag är uppvuxen var det underförstått att man skulle välja en framgångsrik väg i livet, och med det menas ekonomisk framgång. Det gällde att välja rätt linje i gymnasiet; natur, ekonomi eller samhällsinriktad, och därefter få bra betyg. Jag valde fel. Ekonomi. För jag vågade inte gå min egen väg just då.
Efter det skulle man helst inte byta arbetsplats så ofta. Inte vara velig. Tydlig och klar, beslutsam och målinriktad. Efter några år skulle man ha råd med sitt hus vid havet.

Jag var allt annat än det.
Efter gymnasiet, vilket höll på att gå åt skogen men jag räddade mina slutbetyg genom att tenta upp flera ämnen, sökte jag mig till konsten. Äntligen!
Jag lärde mig olika tekniker i måleri, jag lärde mig att dreja och skulptera. Jag stannade inte där, jag var svältfödd. Jag började i en teaterskola och jag lärde mig att sjunga. Som jag hade längtat efter att sjunga- min syster var alltid bäst när vi var barn och jag hade fått föreställningen om att jag sjöng dåligt.
Jag frigjorde totalt min längtan efter att uttrycka mig, att skapa. Jag växte otroligt mycket under dessa år.
Jag bodde i kollektiv på landet, i stan och i skogen. Ja, inte på en och samma gång förstås. Jag reste till Spanien och lärde mig att älska Sverige igen, alla traditioner och vintern.

Jag sade upp mig från mitt fasta jobb, bodde inneboende hos främlingar i Stockholm för att plugga musik. Jag lärde mig spela gitarr och skrev min allra första låt. Jag åkte till Nashville och startade en countryklubb i Stockholm.

Min mormor undrar fortfarande vad jag gör. Min pappa är glad att jag kan betala hyran.
Att vara kreativ är för mig som det för många är att träna. Känslan efteråt, när kroppen är fylld av syre och avslappningen sprider sig i kroppen. Man sover gott. Ja, det är livskraft för mig.
Jag kommer aldrig aldrig att sluta vara kreativ. Att tänka kreativt. Jag kommer aldrig att sluta utmana mitt sätt att tänka. Experimentera mig till högre tankar. Friare tankebanor. Ljusare synsätt.
Jag älskar det! Sen om jag nån gång får bo i ett hus vid havet- det är bara en bonus.

..och allt det här kom jag att tänka på genom tidningen Elle, genom en dröm jag hade en natt.

..innan mörkret föll..

Känslan efter en dag av grovstädning. Att få sjunka ner i soffan, nöjd och belåten efter dagens arbete. Den känslan kommer med ett ljuvt lugn. Ahh!

En gång i halvåret ställer vår hyresvärd ut en container på gården, så att alla kan slänga sin gamla bråte. Det är som en spark i häcken för oss varje gång. Då är det dags att rensa upp efter det senaste halvåret. Så idag har vi tömt klädkammaren på en massa onödiga prylar, packat in utemöblerna och storstädat. Allt har stått huller om bullen i det lilla utrymmet, saker har gått sönder, det har inte gått att hitta det man letat efter och ingenting har riktigt fått plats på ett bra sätt. Så plötsligt fanns det massor av plats. Och saker som jag letat efter kom fram, påsar med kläder till Alvin som jag glömt av att vi hade..

Vi börjar alltid med att ställa ut alla saker i lägenheten, och jag blev alldeles yr av så mycket saker! Att plocka tillbaka en sak i taget omsorgsfullt, att ge varje sak en bra plats, och att uppfinna nya smarta lösningar som ska underlätta i framtiden.. tillfredsställande vill jag lova. Så nu känns det extra bra att äntligen få avnjuta kvällens egenfångade regnbåge, sjunka ner i soffan och slappna av.

Att kavla upp ärmarna och ta tag i klädkammaren gav ringar på vattnet. Tvättmaskinen har gått varm hela dan och vi har även hunnit med en storhandling. Vissa dagar får man gjort mer än på en hel vecka..
Ja, så här såg det ut tidigare idag i vårt hem. Inte direkt rofyllt!

Ordning bland verktyg

Jaha, så här såg alltså golvet ut i klädkammaren..

Vi hann ut en sväng innan mörkret föll denna söndag..

November november, du grå november..

..jag längtar till december. Ja, jag längtar till julen.
Till glöggen och änglaspelen, till sillen och pepparkakorna, ja till allt mysigt som hör julen till.
Jag längtar efter att slänga julduken över bordet och tända 24-dagars ljuset, en liten stund för varje dag tills det är julafton. Jag är otroligt julromantisk. Oh, vad jag också längtar efter de första dalande snöflingorna!
Just nu har jag glömt allt vad snöhög runt bilen, skrapa rutor och iskalla avdomnade tår är för något. Jag minns bara det vackra och mysiga. För det är ju ändå övervägande fint under december månad, tycker jag.
Jag ska lära Alvin alla julsånger jag älskar. Spela julskivorna på vinylspelaren till förbannelse. Jepp, ingen kommer undan julen i mitt sällskap!
Det kommer klia i fingrarna ända till 1:a advent. För visst tänker jag vänta med julpyntet. Annars tar det bort lite av sin magiska charm.

Det här med traditioner, att allt är likadant. Samma mat, samma musik som man hört tusen gånger förut. Det är något visst med det. Det skapar en sorts trygghet. Ett lugn. Det får mig att tänka på munkarna som gör sina sysslor och har sina exakta rutiner, dag efter dag. Ro.
Jag tänker på årstiderna. Hösten kommer varje år med sina träd i vackra färger, gult, rött och orange. Samma varje år. Inte är ju löven blåa ett år, rosa ett annat. Nej, det är något spännande och något viktigt med det här ständigt återkommande. Samma, samma..

Alvin älskar rutiner. Det ska vara samma rutiner varje dag. Vid läggning ska det städas, borstas tänder, torka händerna efteråt är också mycket viktigt, det ska sägas god natt till klockan, fiskarna och katten Jansson ska sitta på samma ställe i sängen kväll efter kväll. Det ger mig ett litet leende på läpparna.
Men Alvin lär också mig att rutiner skapar trygghet. Lugn. Jag hade glömt av hur härligt och jordnära, varmt och lugnande det känns. Varför hade jag en föreställning om att det skulle vara tråkigt?

Idag har vattenkopporna förökat sig på den lilla kroppen, men pigg och glad är han ändå.
Han har hjälpt mig att lägga in rena kläder i garderoben, vi har bakat en tigerkaka, varit ute i friska luften och gungat, han har lagat en god gryta på köksgolvet medan jag lagat vår mat på spisen. Vi har haft en riktigt mysig dag tillsammans, oddsen var låga när han släpade upp mig 5:00.. "Mamma, upp!" Efter två stora kannor kaffe var jag på banan!

Bakar på mattan på köksgolvet. Alvin "vipsar", lite i skålen och lite på mattan.

Tigerkakan. En politiskt korrekt kaka.

Jag fyndade en trevånings-burk i Antikboden. Perfekt för förvaring av bröd.

båda sidor av myntet

Som singel var jag ganska bra, jag lagade middagar till mig själv (eller så köpte jag med mig indiskt eller annan lyxmat hem) jag förgyllde hemmet med färska blommor och tog med mig själv på goda frukostfikor på Söder där jag bodde. Det jag menar är att jag valde aldrig bort att göra saker för att jag var själv. Jag tog med mig en god bok, eller antecknade i min svarta bok. Jag trivdes rätt bra, såklart att jag ibland saknade att somna bredvid någon, så där sjukt mycket att kroppen ibland kändes svältfödd på närhet.
Några månader innan jag träffade min man tänkte jag "När som helst kan jag träffa en man, gifta mig och få barn, då kommer jag aldrig mer att vara själv. Så det är lika bra att njuta ordentligt av att vara själv nu". Det gjorde jag, och det är jag glad för idag. Att jag verkligen tog vara på den tiden. När det är så lätt att se gräset grönare på andra sidan.

Som gräsänka tar jag med mig den här singelkänslan. Idag har jag köpt gammelrosa rosor till mig själv, en skräptidning, tagit ett långt bad och bäddat rent i sängen för en person. Alla kuddarna ligger i mitten, det finns endast ett täcke och jag tänker ta upp hela sängen! Alvin, som alltid brukar komma krypandes på morgonkvisten, behöver jag inte heller trängas med. Nu har vi all plats i världen!
Sen tycker jag såklart att det är mysigt att trängas också. Det gäller att se fördelarna, båda sidor av myntet!

Ordet "mammaledig"

Tystnaden när lillskrutten sover. Leksakerna ligger stilla, utspridda över golvet. Jag sitter vid köksbordet, tajmade in ett telefonmöte och försöker få gjort lite pappersarbete.
Jag släpper det nu och ser ut i det gråa novembervädret, lutar mig tillbaka och tänker att omvärlden kan vänta ett slag.
Nu vill jag koka en kopp te, sitta med benen i kors och bara vara för en stund. Snart är det full rulle igen, då behöver jag alla mina krafter igen.
Jag tänker på orden "mamma- och pappaledig". Att det är ett så missvisande ord. Ledighet har inget att göra med att ta hand om ett barn. Det går i ett hela tiden, och när väl barnet har somnat så är det bara att vila för att orka med nästa race. Ledig, nej! Undrar vad för ord som passar bättre in på beskrivningen att ta hand om sitt barn istället för att jobba på sitt jobb? Är det någon som kommer på ett bättre?

 Det är ändå himla roligt med full rulle!

släppa allt, landa och följa med

Min fina lilla varelse har fått vattkoppor. Jag kommer därmed bli hemmavid de närmaste dagarna och vårda grynet. Livet och planerna ändras ofta när man har barn, och följer man inte med i strömmen blir det jobbigt kan jag säga. Det är bara att släppa alla planer, landa och följa med. Allt ordnar sig.

Här är han, det lilla prickiga monstret. Nej, än så länge har jag bara upptäckt två koppor. Hoppas, hoppas han slipper bli alldeles prickig. Vissa har klarat sig undan med tre..

Per bakom kameran

Ta hand om världen där ute. Ta hand om varandra.

Jag ska ta hand om mitt lilla hjärta.

Dödskallar, Johnny Cash och pannkaksfrukost

Det har varit mycket kök i helgen. Efter att ha grattat Per på Fars dag med tända ljus och presenter, fortsatte vi morgonen med pannkaksfrukost på köksgolvet för att sen ge oss av till Mitt kök-mässan och gig med Porter & Bán.
Vi spelade i Exteme Foods + Bröderna Olssons monter. Hög musik med drag fick andra mässutställare att byta plats! Yehaa!

Så här såg vår fina scen ut, prydd med dödskallar, Johnny Cash och en massa andra prylar..

Här är vi precis före gigget..

..här är vi när vi spelar..

..här är Alexzandra när vi blir bortskämda med mat och öl.

Bästa montern på hela mässan

Tack Daniel och alla på Extreme Foods och Bröderna Olssons, vi hade en riktigt fin dag och blev så väl bemötta och omhändertagna.

Grattis till alla pappor därute, hoppas ni blev ordentligt firade igår!

Pannkaksfrukost på köksgolvet. Mums!