Magiska dagar

Igår blev jag hypnotiserad. En mycket speciell upplevelse. Jag sjönk djupt in i mig själv och det är en skön, annorlunda känsla att komma så nära mig själv i ett vaket/sovande tillstånd. En känsla som följt med mig ända sen dess. Alltså känslan, inte tillståndet! I natt sov jag så gott att jag bara längtar efter att gå och lägga mig igen. En tung avslappning som kommer djupt inifrån, en avslappning som är bättre än efter motion. Fastän jag var medveten hela tiden under hypnosen, berördes delar av mig jag annars inte når med mina vakna tankar. Jag kan inte förklara det ett dugg. Det spelar ingen roll. Jag mår så magiskt, sprudlande och hemlighetsfullt bra!

Jag gick på hypnos för att få hjälp med att vara avslappnad och trygg när jag åker tunnelbana. Jag tycker inte om trånga utrymmen. En del av övningen jag gjorde, var att jag skulle tänka mig att alla människor omkring mig i tunnelbanevagnen te x skulle ha Musse pigg-öron, clown-näsor.. för att det skulle kännas roligt och lustfyllt antar jag.
När jag senare den kvällen klev på tunnelbanan blev jag välkomnad ombord av en gorilla. Sant!

Nu tänker jag krypa ner i sängen bredvid en annan liten krabat som hypnotiserar mig. Jag lägger mig lite tidigare än vad jag behöver. Så att jag kan ligga där och känna känslan i mitt bröst, denna varma speciella känsla som ger mig ett leende på läpparna. Som jag inte får nog av just nu. Och så ska jag tänka på stjärnorna som finns där ovanför hustaket, bortom molnen. För det älskar jag att tänka på. För mig är det magi.

Totalt hypnotiserad blir jag av denna skrutt. Min skatt. Hans humor alltså. Slår allt.

Den där MAJKENHOOD

Glöm aldrig att ditt värde aldrig minskar bara för att någon inte inser hur värdefull du är. 

Den där MAJKENHOOD. Jag måste göra reklam för henne, för hon lägger ut de mest fina saker som när de når ögat omfamnar hjärtat så där totalt. Som bomull för själen när man sömndrucken gått upp kl 4.24 med lillsnutt efter tidsomställningen. 

Tack för att du delar med dig av vackra sanningar!

Stampen alltså.

"Ladies got Soul" på Stampen var så himla lyckat! Sen innehåller en premiär alltid moment som inte är inräknade i planeringen förstås. Av olika anledningar kunde vi inte sätta igång och rigga scenen, soundchecka och få i oss mat som planerat. Jag som redan var lite nervös för det där med att vara ljudtekniker, gick in i mitt tunnelseende. En sak i taget, bocka av. Check.
Allt fixade sig. Med lite hjälp från Alexzandra så fixade vi till ett helt ok ljud, efter lite problem med rundgång. (glad att jag har kvar min hörsel)
Smink och mat fick vänta, det blev ingen tid att sitta ner innan vi drog igång på scen.
Först ut var fina Katey Jay från det australiensiska bandet Texas Tea. Andra gästartisten var grymma Temilia. De gjorde båda succé förstås!
Porter & Bán körde tre mindre set under kvällen, men det kändes alldeles för kort. Det tyckte både publiken som bad om mer, och vi. Ägaren önskade även han mer musik till nästa gång. Så klart vi vill spela mer!

Stampen alltså. Vilket genuin ställe. Otroligt härligt ställe att spela på!

I väntan på att få komma in och börja rigga

Inne!

Katey Jay

Temilia

Porter & Bán

Ser fram emot nästa gång Stampen. 29 november.

För den som tycker att jag är lite seg med inlägg här på bloggen (vilket jag tycker själv!)

och vill få lite mer nyuppdaterade bilder, så finns Holy Moly på Instagram.

Jag kallar mig holymolymaria.

att ta emot lösningar

Ladies got Soul - I morgon är det alltså premiär för vår After Work-klubb på Stampen! Så himla kul alltså.
Klubben har vi startat av olika anledningar. Vi vill ha en after work som är bra, där man slipper höra "Who the fuck is Alice". På ett trevligt ställe, och det är anrika Stampen i Gamla stan.
Vi har fokus på kvinnliga begåvningar. Därför att det behövs. Om inte annat så är det detta som dessa tonårsgrabbar efterfrågar.

Jag ser verkligen fram emot morgondagen. Vi har fått superbra respons och har liksom haft nerförsbacke tills igår. Då kom baskiluskerna och hälsade på och det var inte säkert att Porter & Bán kunde spela. Att köra vår repertoar själv funkar inte, den är uppbyggd på stämsång och det kändes torftigt att behöva stå där själv med gitarren. Så efter en god natts sömn kan jag meddela att vi kör! Det var lite fjärilar i magen ett tag, men nu är vi på banan.

I morse när jag skulle bekanta mig mer med min nya bebismixer, kopplade jag in en mikrofon och min gitarr. Gitarren gav ifrån sig ett litet pip. Jag tänkte "Bra, batteriet är slut, tur att det hände nu och inte i morgon på scen". Så jag lossar på strängarna, sticker in handen i ljudhålet och letar efter batterihållaren och blir förvånad- jag hittar den inte. Då märker jag att min mikrofon inte finns kvar. Jag har blivit bestulen på min mikrofon! Märkligt att inte sno hela gitarren på en gång. Tur för mig!
Okej, då behöver jag lösa en ny gitarr till morgondagen. Mitt fina jobb lånar ut en bra Furch, stort tack!

När saker och ting inte blir som man planerat och tänkt sig, som nu- jag hade köpt in varenda tänkbara kabel, skickat alla mejl, dubbelkollat, varit väl förberedd. När det då uppstår hinder som sjukdom eller stöld, då är jag den som tänker; "spännande". "Hur kan jag lösa denna situation, hur kan jag tänka annorlunda än tidigare?" "Kan det till och med bli bättre pga hindren, kommer jag upptäcka saker och tänka tankar jag aldrig annars skulle tänkt?" Jag triggas av att hitta lösningar och expandera mina tankar. Jag känner till och med tacksamhet, även om det ses som en "negativ" upplevelse. Jag är glad att jag har övat mig i att inte stressa upp mig. Mitt mantra; "Det är mycket med det jordiska!".

Jag har också märkt att jag kan spela mer oroad än jag är, för att jag någonstans tror att det förväntas av mig. Att det inte skulle vara okej att vara lugn och må bra när det händer "negativa" saker. Det var i alla fall responsen jag fick från andra när jag berättade om läget idag. Att liksom inte bli arg av en stöld, det kan vara upprörande för andra tydligen.
Eller så tror de att jag är upprörd och att de i sin tur tycker att det är nonchalant att inte bjuda på lite rynkade ögonbryn och ilska till mig som stöd och tröst. Kanske spelar vi alla ett spel. Spelet av vad som förväntas av oss. Reflektion deluxe?

Jag skulle vilja rebota den delen av hjärnan och dessa omedvetna förväntningar. Alla de här sociala normer som liksom inte tillför något, utan bara stjälper.
Jag tycker att meditation är ett sätt att rebota. Nollställa hjärnan, rensa gammalt och bli ren. Jag önskar att jag gjorde det oftare. Jag vet ju vad som händer med telefonen när den inte blir avstängd på ett tag... den hänger sig. Klippar ihop.
För mig hjälper meditation att ta emot lösningar. Öppenhet. Avslappning. Rensa. Inte klibba ihop.

Jag tycker att livet är så fantastiskt spännande när man tänjer sina tankar. I morgon ska bli otroligt roligt. För saker och ting tycks alltid finna en lösning och ofta till det bättre. Det finns ett lugn i den vetskapen.

Stampen i morgon 17:00

Den osynliga världen

Jag har verkligen dragit mig för att lära mig mixerbordets alla vägar, att ratta liveljud har känts för läskigt. Men så idag har jag fått min första egna mixer. Och det känns så där barnsligt roligt med alla rattar att skruva på! Att fundera ut hur man kan skicka ljudet till olika reglar är som ett uppvaknande. Kunskap jag på något sätt undermedvetet redan har förstått.
Det är liksom en egen värld där inne som man inte riktigt har insyn i, men genom att lära sig det hemliga språket får man tillgång till denna osynliga värld. Jag blir den som styr världen. Skönt att äntligen få kontroll. Känner mig som en liten ljuddetektiv!

Jaja, vi får väl se hur det går på fredag! Ännu en sak som jag nu är riktigt laddad inför!
Ses på Stampen på fredag, 17:00 Ladies got Soul!

Så ett frö

Idag kom det in två killar i musikaffären där jag jobbar och ville göra en kort intervju. De kom från en musikskola i Stockholm och gjorde ett arbete om "Hur vi kan få en mer jämställd musikbransch".
De var trötta på att det te x nästan bara är killar som spelar trummor.
För mig var det riktigt upplyftande att två tonårspojkar tar sig an och belyser denna fråga, eftersom det är en fråga som även ligger mig varmt om hjärtat.
På fredag startar jag tillsammans med Lena på studieförbundet Bilda after work-klubben "Ladies got Soul" på Stampen i gamla stan. Vi kommer i första hand fokusera på att bjuda in alla otroligt begåvade kvinnliga artister som finns runt oss.
För det ÄR viktigt. Inte minst för tonårspojkarna. Att de får växa upp i en jämställd musikbransch.
Så vi börjar i det lilla. Precis som dom. Vi sår frön.

Jag har jobbat i musikaffär och sålt musikinstrument sedan 2006. Idag kom det in en äldre herre och suckade när han insåg att jag var det enda anställda i närheten och sa "Jaha, jag antar att jag får fråga dig då.."
Det är inte bara män som kan ha fördomar mot att en tjej jobbar i  musikaffär. Jag har mött flera kvinnor som skruvat på sig när den upptagna mannen de bett om hjälp hos hänvisar till mig som står ledig bredvid.
De här kunderna är oftast de lyckligaste kunderna när de sen lämnar affären. För de har fått sin fördomsbubbla spräckt och kan gå lite lättare ut ur affären. En äldre herre var så glad att han skakade min hand om och om igen när han tackade för min hjälp- som om jag hade löst världsfreden!

I början tog jag illa vid mig, kanske för att jag själv kände mig osäker, nu ser jag det mer som en sport. Det är en ganska vacker sport när fördomar befriar en låst människa.

Jag hoppas att du som läser detta vet att du är varmt, varmt välkommen till Stampen på fredag. Vi kör igång redan kl 17. Vi ser otroligt mycket fram emot denna kväll; Ladies got Soul!
Tack för att du läser.
Kram till dig

Flytande näring

Nästan varje morgon gör jag nyttiga juicer i min mixer. Jag känner mig så mycket starkare och piggare utav dem, sen att de också är gudomligt goda gör ju inget! Jag vet egentligen inte hur mycket de påverkar min kropp, eller på vilket sätt. Det enda jag vet är att jag får en massa energi och känner mig mer i balans. En konkret skillnad jag har märkt med min kropp är att mina naglar växer som aldrig förr. De har nog även blivit starkare, de går liksom inte av som förut, och därför blir de också längre. Jag har fått riktiga häxnaglar!
I vilket fall så är mina juicer en riktigt bra start på dagen.

Igår vaknade Alvin kl 5 och skulle bestämt upp och leka fastän jag berättade att alla andra ligger och sover. När klockan blev 9 och vi skulle packa ihop oss till Fjärilshuset, kände jag att energin sinade. Jag gjorde en ordentlig morgonjuice:

1 stjälk selleri
1 dl spenat
1/3 gurka
1 msk riven ingefära
1 äpple
1 banan
2 tsk hampaproteinpulver
1 tsk chlorella
1 tsk vetegräspulver
1 dl havremjölk

Voilá!
Det gjorde susen och smakade fantastiskt!

Alla mina frukter är ekologiska. Att köpa hem ingredienser till juicerna och att göra dom om morgnarna kräver förstås lite tid och planering. Om jag har lite tid eller inte hunnit köpa hem mina råvaror, så finns det en fantastisk juicebar på söder som jag varmt kan rekommendera; Kallpressen!
Martin som har affären skapar fantastiska och näringsrika juicer. På Svartensgatan, ett stenkast från Götgatan, ligger denna lilla juicebar. Väl värd ett besök!

Alla bilder är hämtade från Kallpressens sida

Fjärilshuset

Söndagsutflykt till fjärilshuset. Vi var där tidigt, innan alla andra hunnit dit och det är vi grymt nöjda med. Fjärilar, sköldpaddor, spindlar och hajar. Alvin var lyrisk!

I bilen- förväntansfull 

Även speglarna hade formen av en fjäril

blubb

Fjärilar

Alvin ser hajen

Spindel, spindel! Nej, räka.

Spindel, spindel! okej.

Fler fjärilar. Dom var rätt närgångna, tyckte dom var lite äckliga faktiskt. (förlåt)

Äckliga kanske, men gud så vackra dom är på bild

Liten promenad i Hagaparken efteråt

Min fjäder i hatten

Att låta tårarna rinna på en biograf. I en offentlig miljö. Det kan vara ganska befriande.
Det är tillräckligt mörkt för att det inte ska kännas naket, och tillräckligt ljust för att jag ska känna mig naken. Låta mina våta kinder blänka i ljuset av bioduken.

Vi började kvällen på Snotty.

Vi såg "Monica Zetterlund" på den mysigaste biografen Victoria.

Varje fredag, i säkert 40 år, har min mormor och plastmorfar ätit räkor och druckit vitt vin. De firar att veckan är över och att helgen nu är här.
Jag har blivit som min mormor. Varje helg längtar jag efter räkor, pilgrimsmusslor och vitlöksbaguette. Kanske inte så mycket att veckan är slut dock.
Varje helg har det liksom vaknat en inbyggd klocka som ringer inom mig, eller snarare säger med rymdröst; "nu ska du äta räkor, nu ska du äta räkor".
Jag har aldrig varit en person som alltid måste sitta på samma stol runt bordet, och jag har trivts bra med att låta saker vara obestämbara, flytande och varierande. Nu verkar det ändå som att vanan har satt sina klor i min rygg, Samma mat varje helg. Hjälp, ta mig ur detta!
Jag vet inte ens om jag vågar skriva detta men okej. Till räkorna ser vi på Morden i Midsommer. Ja, de senaste tre veckorna. My god! Vi sitter alltså hemma i soffan, äter räkor och betar av Morden i Midsommer-avsnitt. Pensionärer?
Vad ska det bli av oss kan man ju nu undra, och det undrar man ju om man är jag. Därför skriver jag om detta. Ett fönster som kanske ingen annan vill se in i. Men det är ju mitt fönster, min verklighet där inne. En verklighet nu full av mystiska mord.
Okej, en till sak som pekar på att jag inte är ungdom längre. Jag fick frågan idag på jobbet vad jag skulle göra i kväll. Hm, tja ingenting speciellt. INTE gå ut på krogen och roa mig som alla ni andra. Och hör och häpna- det känns faktiskt skönt! Jag ser fram emot att få gå upp kl "inte för tidigt utan runt 6-7" med min son. Det första morgonkaffet så där tidigt smakar gott som aldrig förr. Sen ska vi hitta på en utflykt. Fjärilshuset som öppnar 10 är på förslag. DET ser jag fram emot! Att vara pigg på morgonen och hitta på saker på dagen känns så himla mycket bättre än att ha varit ute kvällen innan och ligga på soffan halva dagen efter och vara s.e.g som jag var förr. Blä. Skönt att vara förälder säger jag bara! Det är min fjäder i hatten.

kanske skulle man gömma en skatt någon dag..

Så närmar sig denna vackra höst sitt slut. De färgsprakande löven faller från träden och lämnar grenarna nakna och kala. Tack älskade höst och välkommen snö!
Ja, jag längtar så tills den första snön faller. Det är så romantiskt. Jag blir glad i hela själen, rakt igenom och jag liksom dansar inombords. Till Henry Mancini's "Moon River".
Jag längtar också till julen. Då vinylspelaren åker fram och spelar knastrande gamla julskivor med barnröster, då vår adventskyrka plingar "Stilla natt", då vi bakar pepparkakor och dricker glögg. I år tänker jag att vi ska göra egen glögg, sill och skinka. Julbröd. Ja, det mesta faktiskt. Nu när jag kör glutenfritt, sockerfritt och så mycket som möjligt ekologiskt har jag fått börja tillaga mycket mer hemma. Det är ganska mysigt faktiskt, och maten är så mycket godare när jag vet att den inte innehåller en massa dåligheter.

Igår kväll hade jag klubb Haystack på Pet Sounds Bar.

Det bjöds på några riktigt fina karameller ur countrypåsen (!)

En riktigt fin pedal steel som lät som gräddkola som sakta smälter i munnen

Pallen som även fungerar som storage med idolbilder..

..eller helt enkelt som en hemlig låda. Den påminner mig om mina små hemliga lådor eller skrin jag hade som liten. Jag var en liten samlare och där hamnade allt från fina stenar, pennor med motiv, hår från katten till en röd mungiga. 

Jag har också gömt skatter som barn, lite här och var. 

Kanske skulle skaffa mig ett hemligt skrin eller gömma en skatt någon dag..

Tack Roy Handcuff