Om sanningen ska fram

Nästan alla bilder jag lägger upp här är (ganska så naturligt) glada bilder när det händer bra saker.
Så är ju inte riktigt sanningen förstås. Även fast vår lille Alv är en exemplariskt glad och snäll pojke så är han ju självklart arg och frustrerad också. Det är nog bara sunt. Han är även otroligt envis, vår lille palt.
Det som är så härligt, är att jag älskar hela känsloskalan. Han är bedårande som arg (när han slänger mat omkring sig) och så himla söt när han är envis (ska ABSOLUT inte sova utan leka med kastrullerna, eller; ska ABSOLUT inte ha på sig blöjan och kissar på golvet)
Han smälter mitt hjärta bara för att han är den han är.

Det här med att ta ett julkort på Alvin och skicka till släkten var absolut helt omöjligt. Bara att ge upp.

Det var betydligt lättare innan han kunde gå.

Vi har en stor svart lurvig matta under vårt köksbord. Som förstagångsföräldrar så tänkte vi inte riktigt på det att varje måltid Alvin äter så hamnar en del av maten på golvet, eller i vårt fall på/i mattan.

Det har gått månader av "just det- vi måste tvätta mattan". Det har ännu inte blivit av och Alvin fyller snart 15 månader. Jag undrar hur många måltider som gömmer sig i den där mattan. Snart kryper den väl i väg av sig själv! Burr.

På den här bilden ser man extremt lite av mattan, men desto mer av buset i Alvins ögon. Man kan ju bara tänka sig vad han kommer hitta på när maten serveras!

Det är ju näst intill en omöjlighet att hitta två likadana strumpor i detta hem just nu.

Är inte den ena strumpan i papperskorgen, så är den i någon annan gömma. Alvin har t ex tagit över vårt skåp där vi har kastruller. Där finns inte en enda kastrull längre (de ligger utspridda över hela hemmet) men en massa leksaker istället, dvs strumpor, stekspadar, CD-skivor, bröd, skor, böcker, you name it!

Vi har nog varit förskonade från sådana där "barnäckelhändelser" med Alvin, men några har hänt.

Som när Alvin bara var någon månad gammal och skulle bada badkar med Per. Det var så fint, jag gav honom försiktigt över till Per och han hann knappt ner i badvattnet innan han började bajsa. Jag kan säga att i den åldern var det bara rinnande. Totalt omöjligt att hålla mig för skratt. 

Det har hänt vissa nätter att Alvin har kissat igenom blöjan. Som trött småbarnsförälder så är det inte riktigt läge att byta lakan efter att ha bytt på Alvin. Man vill bara somna om. Då blir det att sträcka sig efter närmaste handduk eller liknande, täcka över det våta och byta lakan dan efter. Smärttröskeln för vad som är äckligt har nog flyttats fram en bit!

Det är nog det enda äckliga som hänt oss. Ingen magsjuka eller så. (peppar peppar) 

Jag tror att vi därför har så nära till skrattet när något väl händer.

Bilder på missöden och brunt badvatten existerar knappt (av naturlig orsak).

Det enda som finns, bland mina flera tusen bilder på Alven, är glada härliga bilder.

Men jag hittade den här när han räcker ut tungan. Fast den räknas knappast kanske..