I min förlovnings-ring står "Glasvegas" ingraverat. Här kommer historien bakom:
Det var på den tiden bandet Glasvegas var som mest hypeat, innan låtarna som spelades i radion hade blivit urvattnade, innan bandet hade blivit dekadent. Det var då vi ville se dom på Debaser. Vi visste att denna konsert var den man skulle minnas, då sångaren och bandet ännu hade lågan uppe, då nyhetens behag ännu gjorde dem ödmjuka.
Vi satt, som varje gång vi ska boka konsertbiljetter, med varsin dator i knät och uppdaterade webläsaren prick nio. Biljetterna tog slut på två röda sekunder. Vi fick inga.
Per såg ut som en ledsen hundvalp. Som ett barn som blir utan biljett till cirkusen.
Jag sa: "var inte orolig, vi kommer att se konserten. Vi kommer att stå där du och jag."
Fast besluten och med tillförsikt såg jag framför mig hur vi skulle stå där i publikhavet. Jag var helt lugn och övertygad om att det var verklighet.
Tiden gick. Per drog i alla trådar, försökte med alla sina kontakter att få biljetter.
Han vacklade och trodde inte på mina ord "vi kommer att se konserten".
Så kom dagen då konserten skulle äga rum. Vi var utan biljetter. Jag började nu känna att det kanske inte var så att vi skulle komma att se konserten. Men jag gav ändå inte upp. Jag fortsatte att inom mig vara övertygad om att vi kommer att se dem där på scen!
Jag som tror på attraktionslagen och har tidigare "tänk mig till" bl a min lägenhet i Göteborg (ett förstahandskontrakt med utsikt över hela stan).
Det blev eftermiddag och jag skulle fika med en god vän och Per skulle köpa födelsedagspresent till sin basist. Vi gick förbi Pet Sounds skivaffär och vilka sitter där och signerar skivor.. Ja, ni fattar!
Jag går fram till sångaren i Glasvegas och säger "I really like your music, and it's obviously not just me- the tickets sold out in no time!" "Oh, you want to go?" sa han. "YES"!
Ja, det var så vi blev uppskrivna på Glasvegas gästlista. Per höll på att tappa hakan. Sen fick jag en puss på kinden av sångaren också.
När vi gick ut från skivaffären skuttade vi som två små barn, fyllda upp till öronen av glädje. Det är då Per spontant kläcker orden: Vill du gifta dig med mig!
Det var på den tiden bandet Glasvegas var som mest hypeat, innan låtarna som spelades i radion hade blivit urvattnade, innan bandet hade blivit dekadent. Det var då vi ville se dom på Debaser. Vi visste att denna konsert var den man skulle minnas, då sångaren och bandet ännu hade lågan uppe, då nyhetens behag ännu gjorde dem ödmjuka.
Vi satt, som varje gång vi ska boka konsertbiljetter, med varsin dator i knät och uppdaterade webläsaren prick nio. Biljetterna tog slut på två röda sekunder. Vi fick inga.
Per såg ut som en ledsen hundvalp. Som ett barn som blir utan biljett till cirkusen.
Jag sa: "var inte orolig, vi kommer att se konserten. Vi kommer att stå där du och jag."
Fast besluten och med tillförsikt såg jag framför mig hur vi skulle stå där i publikhavet. Jag var helt lugn och övertygad om att det var verklighet.
Tiden gick. Per drog i alla trådar, försökte med alla sina kontakter att få biljetter.
Han vacklade och trodde inte på mina ord "vi kommer att se konserten".
Så kom dagen då konserten skulle äga rum. Vi var utan biljetter. Jag började nu känna att det kanske inte var så att vi skulle komma att se konserten. Men jag gav ändå inte upp. Jag fortsatte att inom mig vara övertygad om att vi kommer att se dem där på scen!
Jag som tror på attraktionslagen och har tidigare "tänk mig till" bl a min lägenhet i Göteborg (ett förstahandskontrakt med utsikt över hela stan).
Det blev eftermiddag och jag skulle fika med en god vän och Per skulle köpa födelsedagspresent till sin basist. Vi gick förbi Pet Sounds skivaffär och vilka sitter där och signerar skivor.. Ja, ni fattar!
Jag går fram till sångaren i Glasvegas och säger "I really like your music, and it's obviously not just me- the tickets sold out in no time!" "Oh, you want to go?" sa han. "YES"!
Ja, det var så vi blev uppskrivna på Glasvegas gästlista. Per höll på att tappa hakan. Sen fick jag en puss på kinden av sångaren också.
När vi gick ut från skivaffären skuttade vi som två små barn, fyllda upp till öronen av glädje. Det är då Per spontant kläcker orden: Vill du gifta dig med mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar