Det är lördag kväll och det var längesen jag var så här trött. Vad glad jag är över att jag tackade nej till KISS-konserten i kväll. Inte för att det var någon tvekan, det var ett tydligt "Tack, men nej tack". Jag såg dom för två år sen och det får räcka.
Lite sömn och mycket jobb är ingen bra kombination. Fast det känns skönt nu ändå när jag vet att jag kan slappna av. Jag har tagit mig ett sånt där långt, varmt bad. Lite för varmt, lite för långt. Försökte dricka ett glas vin, men i kväll sa min kropp nej. Det liksom smakade alldeles för starkt, fy. Jag äter jordgubbar och dricker te istället.
Jag gör just nu ett experiment. För en vecka sen slutade jag äta vetemjöl, socker och mjölkprodukter.
Jag har försökt tidigare, men slutat efter några dagar. Då väckte det sorg i mig att inte kunna äta pannkakor, choklad mm. Nu känns det bara skönt. Och jag kan visst äta pannkakor om jag vill. Blir faktiskt gott på bovetemjöl och rismjölk!
Jag tänker inte så mycket på att ersätta måltider, utan att skapa nya. Och jag känner inte längre att det är svårt att laga mat, kanske för att jag tänker i nya banor. Det är så himla skönt att bara gå förbi stora delar av mataffären - ja det blir faktiskt lättare nu!
Folk som undrar varför jag inte äter vissa saker nöjer sig med svaret "för att det inte är bra för mig". De vet också att t ex socker rentav är väldigt skadligt att äta. De är väldigt få som reagerar med motstånd eller tveksamhet.
Istället får jag höra att många tänker medvetet på vad de äter, de ger mig tips, eller säger "jag borde också sluta med sockret". Det känns som att många börjar ifrågasätta och ta ställning till vad dom petar i sig, och nu är det inte så märkvärdigt längre. Som när jag blev vegetarian -95 (vilket jag inte är just nu), var jag "en sån där". Mormor och morfar brukade skoja med mig och fråga om de skulle lägga ett par morötter på grillen när jag kom på besök. Varje gång.
Min största utmaning just nu är att inte gå ner i vikt. För smalare vill jag absolut inte bli, snarare gå upp ett par tre kilo. Så jag äter avokado och nötter en mass, och har extra mycket olja på maten.
Jag har börjat ta hand om mig så mycket bättre sen jag fick Alvin. Det är inte bara för min skull jag behöver må bra längre. Jag vill leva länge, för Alvin. Den här starka känslan kanske kommer att avta lite framöver, tills nu har han ju varit fullkomligt beroende av mig. Det är ett stort ansvar. Som jag gillar. Jag saknar inte att ligga bakfull på soffan, se tjugo filmer på en dag och knapra smågodis. Det där utelivet på krogen, och den totala slackern dagen efter- det livet finns inte längre. (tack o lov)
Jag minns en lördag morgon när jag extremt bakfull vacklade gatan fram till jobbet, och såg en pappa med hans små barn. Pigga, fulla av liv. Tidigt en lördag morgon. Jag minns att jag önskade det livet. Och jag har inte saknat att vara bakfull en endaste gång!
Lite sömn och mycket jobb är ingen bra kombination. Fast det känns skönt nu ändå när jag vet att jag kan slappna av. Jag har tagit mig ett sånt där långt, varmt bad. Lite för varmt, lite för långt. Försökte dricka ett glas vin, men i kväll sa min kropp nej. Det liksom smakade alldeles för starkt, fy. Jag äter jordgubbar och dricker te istället.
Jag gör just nu ett experiment. För en vecka sen slutade jag äta vetemjöl, socker och mjölkprodukter.
Jag har försökt tidigare, men slutat efter några dagar. Då väckte det sorg i mig att inte kunna äta pannkakor, choklad mm. Nu känns det bara skönt. Och jag kan visst äta pannkakor om jag vill. Blir faktiskt gott på bovetemjöl och rismjölk!
Jag tänker inte så mycket på att ersätta måltider, utan att skapa nya. Och jag känner inte längre att det är svårt att laga mat, kanske för att jag tänker i nya banor. Det är så himla skönt att bara gå förbi stora delar av mataffären - ja det blir faktiskt lättare nu!
Folk som undrar varför jag inte äter vissa saker nöjer sig med svaret "för att det inte är bra för mig". De vet också att t ex socker rentav är väldigt skadligt att äta. De är väldigt få som reagerar med motstånd eller tveksamhet.
Istället får jag höra att många tänker medvetet på vad de äter, de ger mig tips, eller säger "jag borde också sluta med sockret". Det känns som att många börjar ifrågasätta och ta ställning till vad dom petar i sig, och nu är det inte så märkvärdigt längre. Som när jag blev vegetarian -95 (vilket jag inte är just nu), var jag "en sån där". Mormor och morfar brukade skoja med mig och fråga om de skulle lägga ett par morötter på grillen när jag kom på besök. Varje gång.
Min största utmaning just nu är att inte gå ner i vikt. För smalare vill jag absolut inte bli, snarare gå upp ett par tre kilo. Så jag äter avokado och nötter en mass, och har extra mycket olja på maten.
Jag har börjat ta hand om mig så mycket bättre sen jag fick Alvin. Det är inte bara för min skull jag behöver må bra längre. Jag vill leva länge, för Alvin. Den här starka känslan kanske kommer att avta lite framöver, tills nu har han ju varit fullkomligt beroende av mig. Det är ett stort ansvar. Som jag gillar. Jag saknar inte att ligga bakfull på soffan, se tjugo filmer på en dag och knapra smågodis. Det där utelivet på krogen, och den totala slackern dagen efter- det livet finns inte längre. (tack o lov)
Jag minns en lördag morgon när jag extremt bakfull vacklade gatan fram till jobbet, och såg en pappa med hans små barn. Pigga, fulla av liv. Tidigt en lördag morgon. Jag minns att jag önskade det livet. Och jag har inte saknat att vara bakfull en endaste gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar