Om hon bara kunde ta mig i sin famn. En gång till.

Midsommar i Göteborg. Jag ville hälsa på min mormor som börjar bli riktigt till åren. Det var fint att fira midsommar med henne, hon blev riktigt glad. Vi pratade minnen och tittade på gamla kort. Alvin och Per sprang mest omkring, att sitta still är inte riktigt Alvins melodi.
Så börjar vi körningen söderut med, ja, bilkö. Det tog oss 1 timme att komma förbi Södertälje.
23.58 kom vi till pappas hus, söder om Götebog, närmare bestämt Billdal. Frisk sommarnatt och tystnad mötte oss. Fågelkvitter så klart också.

Jösses vad härligt det var att få komma hem till pappa och hans frus kliniskt rena hem. Kontrast från vårt hem just nu, stök och byggdamm, papptallrikar och disk i badkaret. Pust. En vecka kvar.. Eller ja, det är alltid kontrast att komma hem till min pappa, vi har aldrig hälften så städat som dom! Hur gör man liksom..

På midsommarafton åt jag och Per en middag med riktiga räkor från Göttlaborg. Det blev någon nubbe och lite sill också som sig bör.

Jag gjorde en midsommarkrans dagen till ära.

Sen träffade vi min bror och Alvins kusiner Alma och Ludvig, och blev bjudna på min brors hallongrottor. Jag fick snällt tacka nej förstås.

Jag fick se det finaste kortet på min mamma. Jag åkte till hennes grav och lade hennes favoritblommor, hundkexen, vid hennes gravsten. Jag önskade att hon kunde krama mig där och då.

Om hon bara kunde ta mig i sin famn. En gång till.

Sen fick jag ärva den finaste tavlan som min farmor målat. Motiv: Hundkex såklart

Alvin har fått spinga naken på gräsmattan och lekt med vattenslangen och hängt mycket med favoriten: morfar. Han har pratat som aldrig förr, kvittrat som en liten fågel.

Trots ingen dans runt midsommarstången blev det en riktigt fin helg.

Hoppas ni också har haft en fin midsommar.

Puss