..jag längtar till december. Ja, jag längtar till julen.
Till glöggen och änglaspelen, till sillen och pepparkakorna, ja till allt mysigt som hör julen till.
Jag längtar efter att slänga julduken över bordet och tända 24-dagars ljuset, en liten stund för varje dag tills det är julafton. Jag är otroligt julromantisk. Oh, vad jag också längtar efter de första dalande snöflingorna!
Just nu har jag glömt allt vad snöhög runt bilen, skrapa rutor och iskalla avdomnade tår är för något. Jag minns bara det vackra och mysiga. För det är ju ändå övervägande fint under december månad, tycker jag.
Jag ska lära Alvin alla julsånger jag älskar. Spela julskivorna på vinylspelaren till förbannelse. Jepp, ingen kommer undan julen i mitt sällskap!
Det kommer klia i fingrarna ända till 1:a advent. För visst tänker jag vänta med julpyntet. Annars tar det bort lite av sin magiska charm.
Det här med traditioner, att allt är likadant. Samma mat, samma musik som man hört tusen gånger förut. Det är något visst med det. Det skapar en sorts trygghet. Ett lugn. Det får mig att tänka på munkarna som gör sina sysslor och har sina exakta rutiner, dag efter dag. Ro.
Jag tänker på årstiderna. Hösten kommer varje år med sina träd i vackra färger, gult, rött och orange. Samma varje år. Inte är ju löven blåa ett år, rosa ett annat. Nej, det är något spännande och något viktigt med det här ständigt återkommande. Samma, samma..
Alvin älskar rutiner. Det ska vara samma rutiner varje dag. Vid läggning ska det städas, borstas tänder, torka händerna efteråt är också mycket viktigt, det ska sägas god natt till klockan, fiskarna och katten Jansson ska sitta på samma ställe i sängen kväll efter kväll. Det ger mig ett litet leende på läpparna.
Men Alvin lär också mig att rutiner skapar trygghet. Lugn. Jag hade glömt av hur härligt och jordnära, varmt och lugnande det känns. Varför hade jag en föreställning om att det skulle vara tråkigt?
Idag har vattenkopporna förökat sig på den lilla kroppen, men pigg och glad är han ändå.
Han har hjälpt mig att lägga in rena kläder i garderoben, vi har bakat en tigerkaka, varit ute i friska luften och gungat, han har lagat en god gryta på köksgolvet medan jag lagat vår mat på spisen. Vi har haft en riktigt mysig dag tillsammans, oddsen var låga när han släpade upp mig 5:00.. "Mamma, upp!" Efter två stora kannor kaffe var jag på banan!
Till glöggen och änglaspelen, till sillen och pepparkakorna, ja till allt mysigt som hör julen till.
Jag längtar efter att slänga julduken över bordet och tända 24-dagars ljuset, en liten stund för varje dag tills det är julafton. Jag är otroligt julromantisk. Oh, vad jag också längtar efter de första dalande snöflingorna!
Just nu har jag glömt allt vad snöhög runt bilen, skrapa rutor och iskalla avdomnade tår är för något. Jag minns bara det vackra och mysiga. För det är ju ändå övervägande fint under december månad, tycker jag.
Jag ska lära Alvin alla julsånger jag älskar. Spela julskivorna på vinylspelaren till förbannelse. Jepp, ingen kommer undan julen i mitt sällskap!
Det kommer klia i fingrarna ända till 1:a advent. För visst tänker jag vänta med julpyntet. Annars tar det bort lite av sin magiska charm.
Det här med traditioner, att allt är likadant. Samma mat, samma musik som man hört tusen gånger förut. Det är något visst med det. Det skapar en sorts trygghet. Ett lugn. Det får mig att tänka på munkarna som gör sina sysslor och har sina exakta rutiner, dag efter dag. Ro.
Jag tänker på årstiderna. Hösten kommer varje år med sina träd i vackra färger, gult, rött och orange. Samma varje år. Inte är ju löven blåa ett år, rosa ett annat. Nej, det är något spännande och något viktigt med det här ständigt återkommande. Samma, samma..
Alvin älskar rutiner. Det ska vara samma rutiner varje dag. Vid läggning ska det städas, borstas tänder, torka händerna efteråt är också mycket viktigt, det ska sägas god natt till klockan, fiskarna och katten Jansson ska sitta på samma ställe i sängen kväll efter kväll. Det ger mig ett litet leende på läpparna.
Men Alvin lär också mig att rutiner skapar trygghet. Lugn. Jag hade glömt av hur härligt och jordnära, varmt och lugnande det känns. Varför hade jag en föreställning om att det skulle vara tråkigt?
Idag har vattenkopporna förökat sig på den lilla kroppen, men pigg och glad är han ändå.
Han har hjälpt mig att lägga in rena kläder i garderoben, vi har bakat en tigerkaka, varit ute i friska luften och gungat, han har lagat en god gryta på köksgolvet medan jag lagat vår mat på spisen. Vi har haft en riktigt mysig dag tillsammans, oddsen var låga när han släpade upp mig 5:00.. "Mamma, upp!" Efter två stora kannor kaffe var jag på banan!
Bakar på mattan på köksgolvet. Alvin "vipsar", lite i skålen och lite på mattan.
Tigerkakan. En politiskt korrekt kaka.
Jag fyndade en trevånings-burk i Antikboden. Perfekt för förvaring av bröd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar