När jag var 17 år skrev jag ett skolarbete om Taoism. Jag har alltid varit kreativt lagd och ville ett testa på ett nytt sätt att tänka. Jag tyckte inte om hur mina tankebanor hamnat i ett hjulspår och Taoismens enkelhet tilltalade mig.
För några nätter sen drömde jag att jag köpte mig en skräptidning, och om hur den fyllde mig med en ljus glädje. Så jag köpte en i affären. ELLE. Inte interiör som jag annars väljer, utan den med mode (ämnat för 15-åringar?)
Efter att ha bläddrat förbi 20 sidor med reklam har jag blivit positivt överraskad. Och inspirerad. Mycket fokus ligger på kreativitet, det hade jag inte trott. Artiklar om människor som går sin egen väg. Som jag.
Där jag är uppvuxen var det underförstått att man skulle välja en framgångsrik väg i livet, och med det menas ekonomisk framgång. Det gällde att välja rätt linje i gymnasiet; natur, ekonomi eller samhällsinriktad, och därefter få bra betyg. Jag valde fel. Ekonomi. För jag vågade inte gå min egen väg just då.
Efter det skulle man helst inte byta arbetsplats så ofta. Inte vara velig. Tydlig och klar, beslutsam och målinriktad. Efter några år skulle man ha råd med sitt hus vid havet.
Jag var allt annat än det.
Efter gymnasiet, vilket höll på att gå åt skogen men jag räddade mina slutbetyg genom att tenta upp flera ämnen, sökte jag mig till konsten. Äntligen!
Jag lärde mig olika tekniker i måleri, jag lärde mig att dreja och skulptera. Jag stannade inte där, jag var svältfödd. Jag började i en teaterskola och jag lärde mig att sjunga. Som jag hade längtat efter att sjunga- min syster var alltid bäst när vi var barn och jag hade fått föreställningen om att jag sjöng dåligt.
Jag frigjorde totalt min längtan efter att uttrycka mig, att skapa. Jag växte otroligt mycket under dessa år.
Jag bodde i kollektiv på landet, i stan och i skogen. Ja, inte på en och samma gång förstås. Jag reste till Spanien och lärde mig att älska Sverige igen, alla traditioner och vintern.
Jag sade upp mig från mitt fasta jobb, bodde inneboende hos främlingar i Stockholm för att plugga musik. Jag lärde mig spela gitarr och skrev min allra första låt. Jag åkte till Nashville och startade en countryklubb i Stockholm.
Min mormor undrar fortfarande vad jag gör. Min pappa är glad att jag kan betala hyran.
Att vara kreativ är för mig som det för många är att träna. Känslan efteråt, när kroppen är fylld av syre och avslappningen sprider sig i kroppen. Man sover gott. Ja, det är livskraft för mig.
Jag kommer aldrig aldrig att sluta vara kreativ. Att tänka kreativt. Jag kommer aldrig att sluta utmana mitt sätt att tänka. Experimentera mig till högre tankar. Friare tankebanor. Ljusare synsätt.
Jag älskar det! Sen om jag nån gång får bo i ett hus vid havet- det är bara en bonus.
..och allt det här kom jag att tänka på genom tidningen Elle, genom en dröm jag hade en natt.
För några nätter sen drömde jag att jag köpte mig en skräptidning, och om hur den fyllde mig med en ljus glädje. Så jag köpte en i affären. ELLE. Inte interiör som jag annars väljer, utan den med mode (ämnat för 15-åringar?)
Efter att ha bläddrat förbi 20 sidor med reklam har jag blivit positivt överraskad. Och inspirerad. Mycket fokus ligger på kreativitet, det hade jag inte trott. Artiklar om människor som går sin egen väg. Som jag.
Där jag är uppvuxen var det underförstått att man skulle välja en framgångsrik väg i livet, och med det menas ekonomisk framgång. Det gällde att välja rätt linje i gymnasiet; natur, ekonomi eller samhällsinriktad, och därefter få bra betyg. Jag valde fel. Ekonomi. För jag vågade inte gå min egen väg just då.
Efter det skulle man helst inte byta arbetsplats så ofta. Inte vara velig. Tydlig och klar, beslutsam och målinriktad. Efter några år skulle man ha råd med sitt hus vid havet.
Jag var allt annat än det.
Efter gymnasiet, vilket höll på att gå åt skogen men jag räddade mina slutbetyg genom att tenta upp flera ämnen, sökte jag mig till konsten. Äntligen!
Jag lärde mig olika tekniker i måleri, jag lärde mig att dreja och skulptera. Jag stannade inte där, jag var svältfödd. Jag började i en teaterskola och jag lärde mig att sjunga. Som jag hade längtat efter att sjunga- min syster var alltid bäst när vi var barn och jag hade fått föreställningen om att jag sjöng dåligt.
Jag frigjorde totalt min längtan efter att uttrycka mig, att skapa. Jag växte otroligt mycket under dessa år.
Jag bodde i kollektiv på landet, i stan och i skogen. Ja, inte på en och samma gång förstås. Jag reste till Spanien och lärde mig att älska Sverige igen, alla traditioner och vintern.
Jag sade upp mig från mitt fasta jobb, bodde inneboende hos främlingar i Stockholm för att plugga musik. Jag lärde mig spela gitarr och skrev min allra första låt. Jag åkte till Nashville och startade en countryklubb i Stockholm.
Min mormor undrar fortfarande vad jag gör. Min pappa är glad att jag kan betala hyran.
Att vara kreativ är för mig som det för många är att träna. Känslan efteråt, när kroppen är fylld av syre och avslappningen sprider sig i kroppen. Man sover gott. Ja, det är livskraft för mig.
Jag kommer aldrig aldrig att sluta vara kreativ. Att tänka kreativt. Jag kommer aldrig att sluta utmana mitt sätt att tänka. Experimentera mig till högre tankar. Friare tankebanor. Ljusare synsätt.
Jag älskar det! Sen om jag nån gång får bo i ett hus vid havet- det är bara en bonus.
..och allt det här kom jag att tänka på genom tidningen Elle, genom en dröm jag hade en natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar