Så fort jag får en sekund över så strukturerar jag upp mina (över 400) inlägg i kategorier.
Jag springer på en hel del utkast, texter och reflektioner jag inte slutfört.
Jag tänkte dela med mig av dem och här det första.. från oktober 2013.
De små världarna. De där när omvärlden försvinner. De har blivit fler nu när jag umgås med min son.
Vi pressade apelsiner, Alvin tyckte det var jättespännande att testa att pressa en apelsin. Vi höll på länge. Alla apelsinhalvor skulle pressas och testas om igen. Omvärlden försvann.
Vi leker med Alvins Fischer-Price garage. Kör bilarna uppför backen, nerför backen, tankar, krockar. Omvärlden försvinner.
Vi målar katter, bilar, månar, spindlar, äppelträd med Alvins tuschpennor. Omvärlden försvinner.
Jag minns när jag var barn. Då fanns det bara små världar. Jag minns att jag ofta glömde av att äta och att jag inte gick på toaletten förrän jag fick fläta ihop benen och hoppas på att jag hann fram i tid. Jag väntade in i det sista. För jag var mitt inne i någonting. Min värld. Och ingenting utanför fick störa. Till slut var det bara mina kroppsliga behov som satte stopp för leken, som väckte mig ur världen.
I vuxen ålder är den bästa av de små världarna att skriva en låt. Att försvinna in i en önskevärld och ta med mig låten tillbaka till verkligheten. Att låten är skriven betyder att jag kan ta mig tillbaka till den där platsen när jag vill. Den har blivit en verklighet. En liten värld i min stora värld. En brygga till den lilla världen. Där fantasin får leva ostört.
Jag springer på en hel del utkast, texter och reflektioner jag inte slutfört.
Jag tänkte dela med mig av dem och här det första.. från oktober 2013.
De små världarna. De där när omvärlden försvinner. De har blivit fler nu när jag umgås med min son.
Vi pressade apelsiner, Alvin tyckte det var jättespännande att testa att pressa en apelsin. Vi höll på länge. Alla apelsinhalvor skulle pressas och testas om igen. Omvärlden försvann.
Vi leker med Alvins Fischer-Price garage. Kör bilarna uppför backen, nerför backen, tankar, krockar. Omvärlden försvinner.
Vi målar katter, bilar, månar, spindlar, äppelträd med Alvins tuschpennor. Omvärlden försvinner.
Jag minns när jag var barn. Då fanns det bara små världar. Jag minns att jag ofta glömde av att äta och att jag inte gick på toaletten förrän jag fick fläta ihop benen och hoppas på att jag hann fram i tid. Jag väntade in i det sista. För jag var mitt inne i någonting. Min värld. Och ingenting utanför fick störa. Till slut var det bara mina kroppsliga behov som satte stopp för leken, som väckte mig ur världen.
I vuxen ålder är den bästa av de små världarna att skriva en låt. Att försvinna in i en önskevärld och ta med mig låten tillbaka till verkligheten. Att låten är skriven betyder att jag kan ta mig tillbaka till den där platsen när jag vill. Den har blivit en verklighet. En liten värld i min stora värld. En brygga till den lilla världen. Där fantasin får leva ostört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar