Att laga sina favvojeans!

I kväll har jag dammat av symaskinen och lagat ett par favvojeans jag längtat alldeles för länge efter att kunna trä på mig. Tro nu för allt i världen inte att jag kan det här med att sy. Nej, varje gång jag trampar ner pedalen och maskinen börjar rulla rycker jag till av rädsla och sitter där sen med ett spänt russinansikte, kisar och hoppas på att nålen inte ska studsa upp i ansiktet.
Jag är faktiskt så usel på att sy att jag packade med mig symaskinen i helgen då jag skulle träffa min syster. För det är faktiskt så illa att jag inte visste hur jag skulle trä maskinen.
Min syster som har jobbat som segelmakare och kan det där med symaskiner, visade mig äntligen hur det skulle gå till.
Vad jag har väntat på detta ögonblick, att kunna laga mina kläder själv. Säkert i 5 år! Stackars symaskin som har fått stå i en mörk garderob i väntan. Till glädje för skräddaren förstås. Men i kväll så har här lagats jeans!

Jag baserar min sykunskap helt på hur jag sett skräddaren göra. Det jag kan se är att hon har tagit en bit tyg och sytt ihop den med jeansen, fram o tillbaka över hålet i vad som känns som en evighet. Jag hade symaskinen inställd på de tätaste stygnen för ett (vad jag gissar) blir ett mer hållbart resultat.

Nu i efterhand kan jag konstatera att jag är mest nöjd över att jag inte fått en nål i ansiktet och att skräddaren skulle göra det mycket bättre. Vikten av att välja tråd som stämmer överens med färgen på tyget, är en uppenbar lärdom. Nu gör det inte så mycket eftersom hålet var i grenen.

Jag har också fått upptäcka att det är himla kul att sy, att laga och fixa. Det är till och med rogivande, förr har det bara gett mig huvudvärk.
Vips, mina älsklingsjeans tillbaka!