Idag hände det att en bok som fallit i glömska till slut letades fram ur gömmorna.
Det hela började med att jag gick och funderade på hur jag skulle bli av med en liten förhårdnad jag fått under foten.
En dag när jag skulle ta fram Alvins hostmedicin ur vårt medicinskåp trillade ett litet plåsterpaket ner på golvet. "Hjälper till vid behandling av liktornar". Se där, vilken tillfällighet!
Efter att ha använt plåstret i några dagar och precis satt på ett nytt började jag känna mig kall om händerna. Min blodcirkulation hade blivit dålig. Jag har alltid haft lätt för att få dålig bodcirkulation, men inte under de senaste åren. Så jag tyckte att det var lite märkligt.
Alvin fick tag i paketet med mina plåster och eftersom det var tomt lät jag honom leka med det. Han tog ur bipacksedeln och sprang iväg med den. Jag jagade honom på skoj och det hela slutade med att vi gömde oss under täcket i hans säng. En mycket uppskattad lek! Så kom det sig att vi låg där och började läsa bipacksedeln. Jag läste högt för Alvin "Bör inte användas av personer med blodcirkulationsrubbningar". Pling, där fick jag svaret.
Jag tog genast av plåstret och tackade Alvin med ungefär 100 pussar för att han sprungit iväg med bipacksedeln och fått mig läsa den. Han tittade oförstående men gillande på mig och ryckte på axlarna.
Så kom det sig att jag till slut letade fram boken "Slumpen är ingen tillfällighet" igen.
Det hela började med att jag gick och funderade på hur jag skulle bli av med en liten förhårdnad jag fått under foten.
En dag när jag skulle ta fram Alvins hostmedicin ur vårt medicinskåp trillade ett litet plåsterpaket ner på golvet. "Hjälper till vid behandling av liktornar". Se där, vilken tillfällighet!
Efter att ha använt plåstret i några dagar och precis satt på ett nytt började jag känna mig kall om händerna. Min blodcirkulation hade blivit dålig. Jag har alltid haft lätt för att få dålig bodcirkulation, men inte under de senaste åren. Så jag tyckte att det var lite märkligt.
Alvin fick tag i paketet med mina plåster och eftersom det var tomt lät jag honom leka med det. Han tog ur bipacksedeln och sprang iväg med den. Jag jagade honom på skoj och det hela slutade med att vi gömde oss under täcket i hans säng. En mycket uppskattad lek! Så kom det sig att vi låg där och började läsa bipacksedeln. Jag läste högt för Alvin "Bör inte användas av personer med blodcirkulationsrubbningar". Pling, där fick jag svaret.
Jag tog genast av plåstret och tackade Alvin med ungefär 100 pussar för att han sprungit iväg med bipacksedeln och fått mig läsa den. Han tittade oförstående men gillande på mig och ryckte på axlarna.
Så kom det sig att jag till slut letade fram boken "Slumpen är ingen tillfällighet" igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar