Träbröllop

Idag firar vi träbröllop, alltså 5 år som gifta. Vad tiden går fort!
Detta firar vi förstås med buller & bång, en natt på Yasuragi. Vi ska bada i källor och äta gott.
Men vi börjar vår dag med att titta på bröllopsfotografier och filmen från vår bröllopsresa till Skiathos. Det blir några glas champagne förstås. Det tycker jag att vi är värda!

Jag och Per har inte varit paret med guld och gröna skogar alltid. Det har varit en berg o dalbana många gånger, som jag åkt med i känslomässigt. Men mycket kärlek också förstås!

Det har varit en lärorik resa och inte trodde jag då att jag skulle känna den tacksamhet jag känner idag inför dessa turbulenta resor vi ändå haft.
Tidigare har jag all-in; det skulle analyseras, förstås och problem skulle grottas i och lösas.
Jag lade mycket tid, kraft och energi på att försöka lösa problem. Med den bästa intentionen naturligtvis, jag trodde verkligen att problem var till för att lösas.
Nu förstår jag bättre. Något som Einstein för 100 år sen redan visste om!
Det går inte att fokusera på problemet och finna lösningen. De har helt olika frekvenser.
Den varg man matar växer..

Nu lägger jag ingen kraft på att lösa problem längre. Jag har slutat fokusera på det jag tycker är dåligt och fokuserar på det som är bra istället. Och då växer det som är bra!
Jag har slutat lägga fokus på det som finns runtomkring och fokuserar istället på de känslor inom mig som får mig att må bra.
Nu för tiden går jag mycket sällan in i en diskussion. För jag vet att där inte gömmer sig en lösning.
Att släppa taget och må bra, det är min nya melodi.

Den viktigaste lärdomen jag tar med mig från dessa resor är att jag själv har ansvaret för hur jag mår - ingen annan. Det är en oerhörd frihet att inte vara beroende av att, i detta fall Per, ska bete sig på ett visst sätt för att jag ska kunna må bra.
Jag är idag befriad från det och det är så himmelens skönt! Mitt fokus är inte längre på hur han agerar utan hur jag reagerar.

Och paradoxalt nog, när jag slutade att rikta så mycket energi på Per ju närmre kom vi varann.
För om jag inte lägger fokus och energi på mig, om jag inte är mig själv till 100% kan jag inte möta Per till 100%.
Detta är sanningar jag läst om otaliga gånger, men som jag först nu verkligen känner på djupet.
Äntligen känner jag mig fri, jag är inte beroende av hur någon annan är, vad någon annan gör för att jag ska må bra. Och jag mår så himla bra idag! Känner mig stark, driven, fylld av idéer- som att jag fötts på nytt.

Så tack, de här åren har varit den bästa lärotiden. Per, du har varit min bästa lärare! Tack för att du är precis den du är. Tack för att jag har lärt mig att släppa taget.


SÅ HÄR SÅG DET UT FÖR 5 ÅR SEN:

Vi fick i bröllopspresent en natt i Berns bästa svit. Där började vi dagen med lunch för att sedan göra oss i ordning i lugn o ro.
Fotografen Rickard Westman, elvisphoto.com, var med oss redan från början och dokumenterade vår dag.

Pers vän Ulf o hans duktiga flickvän Sofie hjälpte oss med håret.

Bröllopsbuketten i gammel-lila.

Bröllopsklänningen + accessoarer fyndade jag på Beyond Retro.

Pers vän Clive skräddarsydde Pers kostym.

Tusen knappar..

Vi tog bilder på terrassen.

Den här bilden, fast den svartvita varianten, blev bröllopsbilden vi gjorde tavla av.

Klara för bröllop!

Vi gifte oss på scenen på Lasse i Parken, vid hornstull Stockholm.

Här ser vi Urban som vi gav våra löften till.

Vi hade en kvinnlig vigselförrättare och Urban som gav oss den andliga dimensionen.

Vi fick ett par trygga händer att hålla i när vi sa: JA!

Så uppdaterade vi facebook!

Tada! Gifta!

Vi fick in 55 pers på Lasse i Parken. Alldeles lagom.

Självklart var det röding på menyn.

Vi hade ingen flådig bröllopstårta, utan satsade på kakbuffé och muffins.

Det blev en hel del musik på vår fest, förstås. Mycket fint!

Det var en alldeles fantastisk kväll och jag o Per är såå tacksamma för alla som var med.

Det är en kväll vi alltid kommer minnas med värme.