Härom dan hade jag en sån där dag då allting flyter på, och jag kände mig i synk med mig själv.
Det började med att jag skulle gå till Weekday för att köpa ett par gråa jeans. När jag kommer in i affären ser jag ett bord där det står REA, och där ligger ett par gråa jeans i exakt min storlek. Ja, ett par. 60 kronor! Yeah!
När jag går vidare till jobbet, i god tid vilket inte hör till vanligheten, får jag reda på att Doug Seegers sitter och spelar i ett gathörn ca 75 meter från mitt jobb. Så jag hade tid att stå och lyssna på denna man, som verkligen har musiken djupt förankrad i själen. Och byta några ord med honom hann jag också!
Jag har de senaste dagarna tänkt på en gammal vän, att det vore himla kul att träffa henne igen. När jag går från jobbet denna dag som börjat så bra, ja då springer jag naturligtvis på henne. 10 meter från mitt jobb. Hade jag gått från jobbet några sekunder senare hade jag missat henne!
Vissa dagar är sådär otroliga att det känns som att allt har fallit på sin plats. Så rätt och så lätt. Som att livet ler mot mig.
I lördags skulle jag o Alvin inviga cykelstolen för första gången. Vi cyklade på utflykt till Mälarhöjden och fikade. Jag skulle unna mig en kopp kaffe som jag längtat efter, eftersom jag bara dricker kaffe på helger. Det var inte klart än så kvinnan i caféet skulle komma ut till bordet med det "om två minuter".
Hon glömde av mig och när jag påminde henne hade Alvin redan tröttnat på att sitta still. Kaffet var skållhett så jag var tvungen att vänta lite. Då tittar Alvin på mig och säger "mamma, bajsat". Jag hinner ta två klunkar, sen packar jag ihop våra pinaler för att åka hem. Då säger Alvin "mamma, regnar".
Japp, det ösregnar ute!
Ibland går livet åt andra hållet. Jag måste ändå älska kontrasterna. Det är ju som att livet ler åt mig.
Det började med att jag skulle gå till Weekday för att köpa ett par gråa jeans. När jag kommer in i affären ser jag ett bord där det står REA, och där ligger ett par gråa jeans i exakt min storlek. Ja, ett par. 60 kronor! Yeah!
När jag går vidare till jobbet, i god tid vilket inte hör till vanligheten, får jag reda på att Doug Seegers sitter och spelar i ett gathörn ca 75 meter från mitt jobb. Så jag hade tid att stå och lyssna på denna man, som verkligen har musiken djupt förankrad i själen. Och byta några ord med honom hann jag också!
Jag har de senaste dagarna tänkt på en gammal vän, att det vore himla kul att träffa henne igen. När jag går från jobbet denna dag som börjat så bra, ja då springer jag naturligtvis på henne. 10 meter från mitt jobb. Hade jag gått från jobbet några sekunder senare hade jag missat henne!
Vissa dagar är sådär otroliga att det känns som att allt har fallit på sin plats. Så rätt och så lätt. Som att livet ler mot mig.
I lördags skulle jag o Alvin inviga cykelstolen för första gången. Vi cyklade på utflykt till Mälarhöjden och fikade. Jag skulle unna mig en kopp kaffe som jag längtat efter, eftersom jag bara dricker kaffe på helger. Det var inte klart än så kvinnan i caféet skulle komma ut till bordet med det "om två minuter".
Hon glömde av mig och när jag påminde henne hade Alvin redan tröttnat på att sitta still. Kaffet var skållhett så jag var tvungen att vänta lite. Då tittar Alvin på mig och säger "mamma, bajsat". Jag hinner ta två klunkar, sen packar jag ihop våra pinaler för att åka hem. Då säger Alvin "mamma, regnar".
Japp, det ösregnar ute!
Ibland går livet åt andra hållet. Jag måste ändå älska kontrasterna. Det är ju som att livet ler åt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar