Idag är en dag att VÄXA!

Oh, jag är så glad över att jag tränar yoga igen, känner mig så stark och närvarande i min kropp.
Jag är också så glad över att min pappa (!) har köpt en bok om yoga och "tycker det är väldigt intressant att läsa om hur positivt det påverkar kroppen" och äntligen ska börja träna han också! Han sa "det är aldrig för sent", han är 60+. En riktigt glad överraskning!
Jag började med yoga för många år sen och pratade varmt om det redan då för pappsen. Det var långt innan yogan hade letat sig in i de lokala gymmen. Då var han allt lite skeptisk, vilket var himla frustrerande! På det tiden tände jag en och annan rökelse, mediterade i skogen och hade stora skynken på väggarna, och det bidrog nog till avskräckande faktorer gissar jag idag. Men som pappa själv sa, "det är aldrig försent"!
Jag tänker vad vi missar av att vara skeptiska och inte ha ett öppet sinne och prova. Vad viktigt det är att gå utanför sin egen trygga zon ibland.
Så, nu har pappa inspirerat mig att gå utanför min "comfort zone". En sak varje dag denna vecka.
Något som jag undviker är att be om hjälp, att ta plats och be om utrymme av någon annan.
Idag ska jag ringa ett samtal om be om en sak jag önskar. Jag ska göra det jag verkligen vill och inte förminska mig för att inte vara till besvär, eller för att inte störa. (vilket är min idé/tro att jag skulle göra, ingen annans.)
Hur kan du gå utanför din "comfort zone"? Idag är en dag att VÄXA!