Idag fick jag sovmorgon. Jag sov till 10:30, jösses! Det är andra gången jag sover så länge sen Alvin föddes, han fyller två i november. Man är inte direkt bortskämd med sömn när man har barn, men mycket annat som jag inte för något i världen vill byta bort mot sömn.
I kväll har jag städat, plockat, gjort fint i vårt hem. Det är så avslappnande. Att strosa omkring, pyssla lite här och plocka lite där. Inget jobb. Ingen dator på. Ingen musik. Bara tankarna som får vaggas till ro.
Igår kväll var jag stressad. Så stressad att jag låg sömnlös. Det händer inte ofta, men när det händer blir jag så ledsen. Att jag inte fångade upp mig själv tidigare, att jag inte förstod, lyssnade till signalerna.. Jag vet varför det gick för långt. För att det är så roligt det jag gör, jag vill liksom bara fortsätta att göra saker, planera, repa, skriva.. Jag har på något sätt förknippat stress med negativa känslor. Utbrändhet med negativa tankar. Så är det ju inte alls! Även att ha roligt och göra en massa skoj kan bli för mycket.
Så nu tar jag ett steg tillbaka, sätter ner fötterna på jorden, återhämtar mig. Igen. Jag är lite bättre på att förstå signalerna denna gång och jag vet att det inte räcker med en lugn kväll för att vara på banan igen.
I natt låg jag och tänkte på vad som skulle göra mig mindre stressad. Vad kan jag dra ner på? Så "att göra-listan" och tiden jag har går ihop. Idag har jag justerat om planerna lite, inte mycket, men lite räckte. Så nu känns det roligt igen. Nu kan jag andas fritt. Men trots det behövs den livsnödvändiga återhämtningen. Det är bra det.
Framför mig står ett kort med texten "grattis" på i guld. I morgon fyller jag år. Min present till mig själv är att jag ska jobba. Jepp! Men inte stressa, nej.
Eftersom allt jag gör nu fakturerar jag in i mitt företag så känns det härligt. Mitt lilla barn växer. Det känns upplyftande.
Jag ska börja dagen med en cykeltur. Motion känns också som en bra present.
Jag kommer att köpa mig en god sallad, vatten och ta tillvara på varje ögonblick. Jag tycker man ska hedra sig själv på sin födelsedag. För att man lever. I morgon ska jag ta hand om mig själv och verkligen lyssna på mig själv. I morgon ska jag ge mig all den kärlek jag glömt av att ge mig så många gånger. I morgon ska jag se mig, känna mig, slappna av i att bara vara mig.
I kväll har jag städat, plockat, gjort fint i vårt hem. Det är så avslappnande. Att strosa omkring, pyssla lite här och plocka lite där. Inget jobb. Ingen dator på. Ingen musik. Bara tankarna som får vaggas till ro.
Igår kväll var jag stressad. Så stressad att jag låg sömnlös. Det händer inte ofta, men när det händer blir jag så ledsen. Att jag inte fångade upp mig själv tidigare, att jag inte förstod, lyssnade till signalerna.. Jag vet varför det gick för långt. För att det är så roligt det jag gör, jag vill liksom bara fortsätta att göra saker, planera, repa, skriva.. Jag har på något sätt förknippat stress med negativa känslor. Utbrändhet med negativa tankar. Så är det ju inte alls! Även att ha roligt och göra en massa skoj kan bli för mycket.
Så nu tar jag ett steg tillbaka, sätter ner fötterna på jorden, återhämtar mig. Igen. Jag är lite bättre på att förstå signalerna denna gång och jag vet att det inte räcker med en lugn kväll för att vara på banan igen.
I natt låg jag och tänkte på vad som skulle göra mig mindre stressad. Vad kan jag dra ner på? Så "att göra-listan" och tiden jag har går ihop. Idag har jag justerat om planerna lite, inte mycket, men lite räckte. Så nu känns det roligt igen. Nu kan jag andas fritt. Men trots det behövs den livsnödvändiga återhämtningen. Det är bra det.
Framför mig står ett kort med texten "grattis" på i guld. I morgon fyller jag år. Min present till mig själv är att jag ska jobba. Jepp! Men inte stressa, nej.
Eftersom allt jag gör nu fakturerar jag in i mitt företag så känns det härligt. Mitt lilla barn växer. Det känns upplyftande.
Jag ska börja dagen med en cykeltur. Motion känns också som en bra present.
Jag kommer att köpa mig en god sallad, vatten och ta tillvara på varje ögonblick. Jag tycker man ska hedra sig själv på sin födelsedag. För att man lever. I morgon ska jag ta hand om mig själv och verkligen lyssna på mig själv. I morgon ska jag ge mig all den kärlek jag glömt av att ge mig så många gånger. I morgon ska jag se mig, känna mig, slappna av i att bara vara mig.
Sakta, sakta växer köket fram.
En gammal våg fick stå framme, arvegods.
Denna fina pall älskar jag. Så himla smart. Så älskar jag turkost också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar