En värld jag vill vara i ofta

Jag önskar jag kunde avsluta kapitlet "köket", att allt skulle vara klart..men.. Vi har ännu inte fått vår nya ugn. Den förra exploderade när någon skulle flytta på den. Jag tänkte att det var en himlans tur att det inte hände när Alvin var i närheten för det var tydligen glassplitter över hela köket. Vår nya ugn skulle ha varit här för en vecka sen.
Det saknas en kökslåda och vårt bakbord. Japp, vi har ett gammalt bakbord. Vilket vi inte hade fattat tills för några veckor sen. Jösses.
Skåpshandtagen kommer inte bli monterade förrän i slutet av juli. Vår hustomte som skulle utföra detta arbete hade "sågat sig lite i handen". Hela höger arm och hand var täckt av gips. Fyra fingrar syntes. Ruggigt! Jag tror sågen tog tummen. Han sa det inte rätt ut, men han mådde lite illa i blicken när han nämnde sågen.. och vart skulle tummen fått plats därinne..

Vi kan i alla fall packa upp lådorna och fylla köksskåpen igen. Alvin springer omkring i köket och älskar ytorna. Vi har ställt in köksbordet och en lampa i köket, inget mer. Vi älskar också att äntligen få känna lite space efter 3 veckor av att ha snubblat och gått in i allt som stått överallt. BÖS. Jag känner inte för att packa upp kartongerna, jag vill slänga allt. Jag vill att rummen ska eka. Jag vill kunna snurra fritt i lägenheten. Andas.

Jag älskar vår nya tapet. Så mjuk och så 50-tal. Jag kanske får böja mig och köpa en stringhylla.

Det har varit hektiska dagar.

Vi ska starta en ny after-work klubb på Pet Sounds Bar, varje fredag efter löning hela hösten.

Bästa konceptet tycker jag, 17-20 med 3 kortare liveakter på övervåningen.

Det kommer bli grymt!

Jag ser verkligen fram emot det. Arbetsnamnet just nu är "Ladies got soul" efter en Aretha Franklin platta. Vi är nästan bara brudar som kommer stå för musiken. Kanske bara. Inte för att kön ska spela någon roll, men ibland kan det bli lite väl gubbigt i musikbranschen. Så vi fräschar upp det lite grann, kan man säga!

Ja, här smids det planer vill jag lova!

Jag spelar varje tisdag i Lasse i Parken på Charlee Porters Country House, vilket är superkul!

Alvin vill inte dela med sig av mig, han vill var min "gitarr" jämt, och brukar inte stämma upp i skönsång direkt!

Sist kom det fram en man som var mäkta berörd av min röst och mitt uttryck.

Han påminde mig om att det är väldigt tacksamt att få dela med sig av de här små världarna som en låt är. Att få uttrycka det som kommer inifrån.

Sen att någon tar emot det, som i tisdags, det är vackert. Det berörde mig.

För övrigt så liknande han mig med självaste David Bowie. (!!nej, jag låter inte alls som Bowie!!)

Det var någonting med ödmjukheten, sa han. Han ville boka mig till sin företagsfest och att jag skulle sjunga en Bowie-cover. You bet! Vilken ska man välja nu då.. 

Det var en fin kväll. 

I taxin hem sjöng chaffören sin version av "Vem kan segla förutan vind". Så där fritt som dom sjunger i Syrien, sa han. Och ja, det var en fri takt och fria toner. 

Det var vackert. Jag satt där i taxin, nöjd och glad. Jag var som i en annan värld.

En värld jag vill vara i ofta. Alltid.