För någon som mig, som är van att äta var 3:e timma, är 36 timmar mellan målen en lååång tid. Men vad gör man när kroppen inte ens vill behålla vatten. Fy för vinterkräksjukan säger jag.
Jag var på väg upp, kände energin börja porla inom mig igen, när Per lagade (världens godaste) renfärsbiffar och risotto (med en massa parmesan). Min mage var inte redo för denna festmåltid och illamåendet har varit konstant i natt och idag. För att inte tala om tröttheten. I helgen har jag legat nedbäddad i soffan och sett hur solen har skinit utanför. Jag har inte varit ute sedan i torsdags. Alvin har gjort tappra försök att leka med mig men till slut har han gett upp och bänkat sig på min mage. Aj.
Både jag och Per har slocknat framför Tv:n före 22 hela helgen.
Längtar efter energi. Solljus, frisk luft. MAT. Jag längtar (förstås) efter indisk mat. Vad som helst, jag vill bara kunna äta igen. Annat än kokt mat och skorpor. Ja, jag tycker lite synd om mig själv just nu. Det tycker jag är i sin fulla rätt när man har vinterkräksjukan. Ynkligare kan jag nog inte bli.
I karantän
Jag var på väg upp, kände energin börja porla inom mig igen, när Per lagade (världens godaste) renfärsbiffar och risotto (med en massa parmesan). Min mage var inte redo för denna festmåltid och illamåendet har varit konstant i natt och idag. För att inte tala om tröttheten. I helgen har jag legat nedbäddad i soffan och sett hur solen har skinit utanför. Jag har inte varit ute sedan i torsdags. Alvin har gjort tappra försök att leka med mig men till slut har han gett upp och bänkat sig på min mage. Aj.
Både jag och Per har slocknat framför Tv:n före 22 hela helgen.
Längtar efter energi. Solljus, frisk luft. MAT. Jag längtar (förstås) efter indisk mat. Vad som helst, jag vill bara kunna äta igen. Annat än kokt mat och skorpor. Ja, jag tycker lite synd om mig själv just nu. Det tycker jag är i sin fulla rätt när man har vinterkräksjukan. Ynkligare kan jag nog inte bli.
I karantän
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar