Idag skolade jag in lillsnutten på föris, äntligen! Han har varit så himla glad hela kvällen, jag med, det känns så skönt. Helt rätt. Den senaste tiden har jag liksom inte räckt till för alla hans bravader. Han älskar alla andra ungar och alla leksaker- speciellt bilarna såklart. Vrooooom.
Han hade så kul att han inte alls ville lägga sig på en madrass på golvet bland dom andra barnen och sova. Sova nu, är ni tokiga?!!
Så jag tog med Alvin ut på promenad i vagnen och när vi går skiner solen och det faller några enstaka snöflingor, sakta dalar de, ner mot marken.
När jag kommer tillbaka och sitter och läser lite förskoleinfo avbryts jag av det där, som alltid när april närmar sig, "var är våren, varför snöar det nu, hata vintern, nu får våren komma, NU". Det är ok, att vara trött på vintern menar jag, det som inte är ok är att jag:
1. hänger med lite i jargongen
2. Försöker vända hennes tankar till positiva (typ: "men snart blir det nog vår", eller "men solen skiner ju i alla fall" -det är alltid lönlöst, gick inte hem det minsta! Slöseri med energi.
Så nu tänker jag sluta hänga på, hålla med, eller försöka vara så där överpositiv.
Nu tänker jag säga att jag älskar när snöflingor faller. Även om det är april. Att jag t.o.m längtade till julen härom dagen (när snöflingorna virvlade uppåt!)
Jag tänker också sluta med att låtsas att saker och ting är något annat än vad de är. Som när jag skulle hjälpa vaktmästaren att flytta på vår säng och fick den på tån- "Nädå, det var inget, gjorde inte ont det minsta det" (Aaaaaj för i helvete, jävlans skit också gick tån av eller??!!) och bjöd på mitt bästa leende.
Nu är det slut med det Maria.
För det känns alltid fel. Även om det är smidigt.
I vilket fall så har det varit en riktigt lyckad dag. Alvin grät, som han grät, när vi skulle gå hem från föris. Inte ofta tårar är så positiva som idag!
Nu sitter jag på klubben på Southside, med en chokladkaka bredvid mig, och väntar på att folk ska trilla ner en våning. I kväll blir det bra. Det vet jag. Det är min vän Anna som ska spela med hennes trolovade Jörgen. De kallar sig Little Boxes. De kör covers. Inte dom vanliga som man alltid hör, utom dom riktigt bra. Jag ska njuta.
Han hade så kul att han inte alls ville lägga sig på en madrass på golvet bland dom andra barnen och sova. Sova nu, är ni tokiga?!!
Så jag tog med Alvin ut på promenad i vagnen och när vi går skiner solen och det faller några enstaka snöflingor, sakta dalar de, ner mot marken.
Jag njöt av kaffe och en god smörgås på Bakstugan medan Alvin låg och sov utanför i vagnen.
1. hänger med lite i jargongen
2. Försöker vända hennes tankar till positiva (typ: "men snart blir det nog vår", eller "men solen skiner ju i alla fall" -det är alltid lönlöst, gick inte hem det minsta! Slöseri med energi.
Så nu tänker jag sluta hänga på, hålla med, eller försöka vara så där överpositiv.
Nu tänker jag säga att jag älskar när snöflingor faller. Även om det är april. Att jag t.o.m längtade till julen härom dagen (när snöflingorna virvlade uppåt!)
Jag tänker också sluta med att låtsas att saker och ting är något annat än vad de är. Som när jag skulle hjälpa vaktmästaren att flytta på vår säng och fick den på tån- "Nädå, det var inget, gjorde inte ont det minsta det" (Aaaaaj för i helvete, jävlans skit också gick tån av eller??!!) och bjöd på mitt bästa leende.
Nu är det slut med det Maria.
För det känns alltid fel. Även om det är smidigt.
I vilket fall så har det varit en riktigt lyckad dag. Alvin grät, som han grät, när vi skulle gå hem från föris. Inte ofta tårar är så positiva som idag!
Nu sitter jag på klubben på Southside, med en chokladkaka bredvid mig, och väntar på att folk ska trilla ner en våning. I kväll blir det bra. Det vet jag. Det är min vän Anna som ska spela med hennes trolovade Jörgen. De kallar sig Little Boxes. De kör covers. Inte dom vanliga som man alltid hör, utom dom riktigt bra. Jag ska njuta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar