I kväll efter Alvin somnat kokade jag en stor kanna yogité och tände en brasa. Jag satte mig med min kopp té på filtar framför brasan och lyssnade på hur det sprakade.
Den här dagen har varit fylld med både önskade och oönskade händelser. Jag började morgonen med att skriva ett uppdragsavtal och insåg att jag även behöver göra en årsbudget för att få kontroll. Jag är djupt inne i tankarna när jag inser att jag snart måste bege mig till bilbesiktningen. Jag hittar varken körkort eller Visa-kort, men vill inte missa den bokade tiden så jag åker utan dem. På vägen funderar jag på om jag kan ha tappat mina kort. För säkerhets skull spärrar jag mitt Visa-kort.
Jag inser när jag åker vidare till jobbet att jag inte har pengar till parkeringen. Pust!
Väl på jobbet landar jag och börjar vända mina tankar. Jag bestämmer mig för att här skiljs vi åt, nu borstar jag av mig denna morgon och tankar som fört mig åt ett håll jag inte vill. För jag tror att vi skapar allt som händer utanför innanför.
Jag vet precis varför denna morgon blev som den blev, vad som föranledde denna turbulens. Jag vet hur jag inte ska tänka. Jag känner tacksamhet över att jag hela tiden lär mig av mina erfarenheter. Att jag alltid har ett val över hur jag vill tänka och känna inför omständigheterna. Nu kunde jag slappna av igen.
Resten av dagen har varit precis som jag tänkte. Allt har löst sig på bästa sätt. Mina kort är tillbaka.
En värmande eld och en kopp té var som balsam för min själ i kväll. Speglade min nyinslagna väg.
Den här dagen har varit fylld med både önskade och oönskade händelser. Jag började morgonen med att skriva ett uppdragsavtal och insåg att jag även behöver göra en årsbudget för att få kontroll. Jag är djupt inne i tankarna när jag inser att jag snart måste bege mig till bilbesiktningen. Jag hittar varken körkort eller Visa-kort, men vill inte missa den bokade tiden så jag åker utan dem. På vägen funderar jag på om jag kan ha tappat mina kort. För säkerhets skull spärrar jag mitt Visa-kort.
Jag inser när jag åker vidare till jobbet att jag inte har pengar till parkeringen. Pust!
Väl på jobbet landar jag och börjar vända mina tankar. Jag bestämmer mig för att här skiljs vi åt, nu borstar jag av mig denna morgon och tankar som fört mig åt ett håll jag inte vill. För jag tror att vi skapar allt som händer utanför innanför.
Jag vet precis varför denna morgon blev som den blev, vad som föranledde denna turbulens. Jag vet hur jag inte ska tänka. Jag känner tacksamhet över att jag hela tiden lär mig av mina erfarenheter. Att jag alltid har ett val över hur jag vill tänka och känna inför omständigheterna. Nu kunde jag slappna av igen.
Resten av dagen har varit precis som jag tänkte. Allt har löst sig på bästa sätt. Mina kort är tillbaka.
En värmande eld och en kopp té var som balsam för min själ i kväll. Speglade min nyinslagna väg.
Att fira Halloween har jag aldrig brytt mig om. Nu när förskolan går in för att fira (de har odlat en egen pumpa!) blir det naturligt att vi också firar, för Alvins skull.
Så, idag har vi målat pumpor och spindlar som vi klistrat upp på ytterdörren.
Mysigt ändå med Halloween. Hoo-hoo..
(Ja, det är en pumpa som spyr. Alvin tyckte det var så roligt, så vad gör man inte!)
Brasa, brasa, brasa.
Jag kan inte hålla mig från att ta kort på brasan.
Varning för brashysteri på Holy Moly i vinter. (Igen.)
Sov gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar