Ett år går så fort. Så fort att jag missat att min blogg fyllde 1 år den 8 augusti!
Idag för exakt ett år sen kunde man läsa det här.
På ett år har det inte hänt mycket med min blogg, ja förutom alla inlägg förstås. Jag tänker på det estetiska, jag är verkligen inte bra på att fixa med mallar, etiketter etc. Jag skulle vilja förändra och förbättra så mycket med min bloggs utseende, men jag är helt enkelt för kass på det. Jag är liksom inte den som sätter mig ner och googlar fram svar på mina frågor och lär mig själv från scratch.
Alvin kommer antagligen lära mig om några år.. barn idag är ju fantastiska med datorer. Jag är mer retro. Pyssel, oljefärger och penslar är mer min grej. Så är jag född på 70-talet också.
Det här med att skriva, att ha en blogg. För mig som nybliven mamma var det superskönt. I efterhand ser jag att det var fullständigt nödvändigt för mig.
Från att ha varit hemma i månader, ammat nästan konstant, sällan kunnat träffa vänner och prata i lugn och ro och med många funderingar och tankar som fötts i mitt sinne utan tid att bolla dem med någon- inte ens med mig själv- då blev min blogg ett fönster ut mot världen, men lika mycket ett fönster in mot mig själv.
Det var som att släppa in ljuset, frisk luft igen, i ett hus som varit stängt länge. Inte längre bara tankar på amning, bajsblöjor och sömn. För en person som jag, som alltid har varit kreativ, var det tufft att inte ventilera känslor & tankar på så många månader.
Så jag tackar min blogg- för att ha tagit hand om mina tankar och funderingar, för att den är min skapande kanal, här har det fötts många idéer.
Det man riktar sin energi mot förstärks, och min kreativitet har börjat blomstra igen. Bloggen har liksom gett ringar på vattnet.
Jag tackar bloggen, men så klart tackar jag egentligen den del av mig själv som skapade den. Holy Moly-delen. Fast jag gillar att tänka på min blogg som en vän istället, som något fristående från mig. Låter dumt kanske, men för mig en lekfull tanke. Jag är inte mycket för att saker och ting ska vara "rätt". Det viktigaste är att det känns bra. Livet är för kort..
Idag för exakt ett år sen kunde man läsa det här.
På ett år har det inte hänt mycket med min blogg, ja förutom alla inlägg förstås. Jag tänker på det estetiska, jag är verkligen inte bra på att fixa med mallar, etiketter etc. Jag skulle vilja förändra och förbättra så mycket med min bloggs utseende, men jag är helt enkelt för kass på det. Jag är liksom inte den som sätter mig ner och googlar fram svar på mina frågor och lär mig själv från scratch.
Alvin kommer antagligen lära mig om några år.. barn idag är ju fantastiska med datorer. Jag är mer retro. Pyssel, oljefärger och penslar är mer min grej. Så är jag född på 70-talet också.
Det här med att skriva, att ha en blogg. För mig som nybliven mamma var det superskönt. I efterhand ser jag att det var fullständigt nödvändigt för mig.
Från att ha varit hemma i månader, ammat nästan konstant, sällan kunnat träffa vänner och prata i lugn och ro och med många funderingar och tankar som fötts i mitt sinne utan tid att bolla dem med någon- inte ens med mig själv- då blev min blogg ett fönster ut mot världen, men lika mycket ett fönster in mot mig själv.
Det var som att släppa in ljuset, frisk luft igen, i ett hus som varit stängt länge. Inte längre bara tankar på amning, bajsblöjor och sömn. För en person som jag, som alltid har varit kreativ, var det tufft att inte ventilera känslor & tankar på så många månader.
Så jag tackar min blogg- för att ha tagit hand om mina tankar och funderingar, för att den är min skapande kanal, här har det fötts många idéer.
Det man riktar sin energi mot förstärks, och min kreativitet har börjat blomstra igen. Bloggen har liksom gett ringar på vattnet.
Jag tackar bloggen, men så klart tackar jag egentligen den del av mig själv som skapade den. Holy Moly-delen. Fast jag gillar att tänka på min blogg som en vän istället, som något fristående från mig. Låter dumt kanske, men för mig en lekfull tanke. Jag är inte mycket för att saker och ting ska vara "rätt". Det viktigaste är att det känns bra. Livet är för kort..
Jag o Alvin skapar konst ihop
Hittade en pysseltidning - Underbara Idéer
Här ska pysslas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar