Något av det vackraste som finns är flyttfåglar tycker jag. De står för så mycket. Frihet. De flyger samma osynliga väg de kom och de turas om och hjälps åt att leda.
Så kommer de med ett budskap om att hösten är här, när de flyttar till varmare breddgrader.
På väg upp mot Dalarna idag i ösregn så ser jag dom som ett böljande streck under molnen, flyttfåglarna. Då skuttade mitt hjärta till och jag utbrast "Titta, titta" precis så där spontant som Alvin brukar göra när han ser en bil. Jag blev så glad- idag kom hoppet om hösten!
Nej, inga varmare breddgrader för mig, jag längtar så efter den höga, friska och klara höstluften.
Ännu ett tecken på att hösten är här är att Lasse i Parken-säsongen är över. Igår var det avslutningsfest, och vilken uppslutning! Vi är stolta över den här säsongen, det har varit en fantastisk sommar. Tack alla!
Det finns en skillnad på denna sommaravslutning jämfört med alla tidigare. För några veckor sen skrev jag Alltid med lite vemod, mest av bara farten faktiskt, för att det alltid har varit med lite vemod jag lämnat något bakåt mig. Precis därför faktiskt. Jag har lämnat. Istället för att välkomna det nya. Blicka mot nya äventyr.
I år känner jag inget vemod alls. Det är så himla skönt, och jag saknar det inte det minsta.
Jag har alltid varit nostalgisk och känt vemod i årstidernas skiften, och jag ser nu att det inte alls för något gott med sig. Vemod är endast ett vackert ord, och är bara ett motstånd inför framtiden.
Jag ser så himla mycket fram emot hösten, alla projekt och planer som jag har tillsammans med inspirerande och fina personer.
Att jag just för tillfället behöver ta det lugnt och ta hand om mitt kropp och min MS-skov, ser jag lite som en vän. Nu fokuserar jag mycket mer på sunda, positiva tankar än tidigare när allt flöt på som vanligt. Jag tar ett steg i taget, bygger liksom huset från grunden, en sten i taget, omsorgsfullt så att det står stadigt. Annars kan det vara lätt att tappa kursen i farten.
Så kommer de med ett budskap om att hösten är här, när de flyttar till varmare breddgrader.
På väg upp mot Dalarna idag i ösregn så ser jag dom som ett böljande streck under molnen, flyttfåglarna. Då skuttade mitt hjärta till och jag utbrast "Titta, titta" precis så där spontant som Alvin brukar göra när han ser en bil. Jag blev så glad- idag kom hoppet om hösten!
Nej, inga varmare breddgrader för mig, jag längtar så efter den höga, friska och klara höstluften.
Ännu ett tecken på att hösten är här är att Lasse i Parken-säsongen är över. Igår var det avslutningsfest, och vilken uppslutning! Vi är stolta över den här säsongen, det har varit en fantastisk sommar. Tack alla!
Det finns en skillnad på denna sommaravslutning jämfört med alla tidigare. För några veckor sen skrev jag Alltid med lite vemod, mest av bara farten faktiskt, för att det alltid har varit med lite vemod jag lämnat något bakåt mig. Precis därför faktiskt. Jag har lämnat. Istället för att välkomna det nya. Blicka mot nya äventyr.
I år känner jag inget vemod alls. Det är så himla skönt, och jag saknar det inte det minsta.
Jag har alltid varit nostalgisk och känt vemod i årstidernas skiften, och jag ser nu att det inte alls för något gott med sig. Vemod är endast ett vackert ord, och är bara ett motstånd inför framtiden.
Jag ser så himla mycket fram emot hösten, alla projekt och planer som jag har tillsammans med inspirerande och fina personer.
Att jag just för tillfället behöver ta det lugnt och ta hand om mitt kropp och min MS-skov, ser jag lite som en vän. Nu fokuserar jag mycket mer på sunda, positiva tankar än tidigare när allt flöt på som vanligt. Jag tar ett steg i taget, bygger liksom huset från grunden, en sten i taget, omsorgsfullt så att det står stadigt. Annars kan det vara lätt att tappa kursen i farten.
Här kan man se flyttfåglarna. Eller? Jag bad Per "Ta en bild, ta en bild skynda!"
Uppe i högra hörnet av backspegeln kan man se några svarta prickar. Jepp, det är dom.
Jag kan inte klandra Per som satt i baksätet med sin Iphone, inte kan man förvänta sig toppenbilder. Men ändå, jösses!
Om du blundar så kan du säkert se hur flyttfåglarna seglar där över himlen..
Vi letar hösttecken. För hösten gör sig sedd här uppe i Dalarna, om än i små tecken.
Promenad i sommarhöst-regnet
Efter en blöt var det fint att komma hem till farfars våfflor.
Ha en fin lördagkväll och tack för att du kikar in här på Holy Moly!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar