Idag tog jag en cykeltur till Liljeholmen.
Det är så tydligt hur det som pågår i det yttre är en reflektion av det som händer i mitt inre.
Mitt inre blir som en spegel eller tvärtom. Idag var det tvärtom.
Jag cyklade genom Aspudden och märkte hur jag cyklade fort, fort uppför på ettan. Benen gick i hisnande fart. Jag kände mig som en hamster som springer i sitt hjul, runt runt.
Jag blev medveten om att mina tankar avlöste varandra. I hög fart. De gick runt runt. Det inre och det yttre hängde samman.
Så jag saktade ner. Höjde blicken. Såg äppelträdet på gården. Blommor. Jag andades. Jag landade i mig själv. Igen.
Jag såg skylten "Bokhandel" och kom på att jag letar efter en utgången bok; "Slumpen är ingen tillfällighet".
Jag gick in på ett antikvariat och frågade efter boken. Mannen fnös och sa "Slumpen är ju visst en tillfällighet". Jag sa "eller inte?".
Han hade inte den boken.
Jag tänkte att han behövde vara lite mer naiv. Jag kände tacksamhet över att jag är naiv. En kvalitet som inte är så högt rankad i vårt samhälle. Och visst går man på nitar ibland som naiv. Men det är inte så farligt.
Jag går hellre på nitar än är den som nitar. Jag är hellre den som förlåter än är den som säger förlåt. Varje gång.
Det som är bra med att vara naiv är man är öppen.
Förklaring på wikipedia:
Naiv: som saknar erfarenhet eller förståelse; oerfaren; omisstänksam.
Ja, att testa nya saker- då är man ju oerfaren och har ännu inte förståelse. Det lär man ju sig. Då är man öppen för nytt.
Omisstänksam är också jättebra att vara. Kanske inte i exakt alla fall, men i de flesta faktiskt. Kanske ligger att vara omisstänksam nära att vara orädd, nyfiken, livsglad? Hungrig på livet? Så hungrig att det inte gör så mycket om någon annan inte förstår eller tycker att det är konstigt. Eller för den sakens skull försöker lura en! Som sagt, det är inte så farligt. Låt dom hålla på. Det är mycket bättre att leva! Varje gång.
Det är så tydligt hur det som pågår i det yttre är en reflektion av det som händer i mitt inre.
Mitt inre blir som en spegel eller tvärtom. Idag var det tvärtom.
Jag cyklade genom Aspudden och märkte hur jag cyklade fort, fort uppför på ettan. Benen gick i hisnande fart. Jag kände mig som en hamster som springer i sitt hjul, runt runt.
Jag blev medveten om att mina tankar avlöste varandra. I hög fart. De gick runt runt. Det inre och det yttre hängde samman.
Så jag saktade ner. Höjde blicken. Såg äppelträdet på gården. Blommor. Jag andades. Jag landade i mig själv. Igen.
Jag såg skylten "Bokhandel" och kom på att jag letar efter en utgången bok; "Slumpen är ingen tillfällighet".
Jag gick in på ett antikvariat och frågade efter boken. Mannen fnös och sa "Slumpen är ju visst en tillfällighet". Jag sa "eller inte?".
Han hade inte den boken.
Jag tänkte att han behövde vara lite mer naiv. Jag kände tacksamhet över att jag är naiv. En kvalitet som inte är så högt rankad i vårt samhälle. Och visst går man på nitar ibland som naiv. Men det är inte så farligt.
Jag går hellre på nitar än är den som nitar. Jag är hellre den som förlåter än är den som säger förlåt. Varje gång.
Det som är bra med att vara naiv är man är öppen.
Förklaring på wikipedia:
Naiv: som saknar erfarenhet eller förståelse; oerfaren; omisstänksam.
Ja, att testa nya saker- då är man ju oerfaren och har ännu inte förståelse. Det lär man ju sig. Då är man öppen för nytt.
Omisstänksam är också jättebra att vara. Kanske inte i exakt alla fall, men i de flesta faktiskt. Kanske ligger att vara omisstänksam nära att vara orädd, nyfiken, livsglad? Hungrig på livet? Så hungrig att det inte gör så mycket om någon annan inte förstår eller tycker att det är konstigt. Eller för den sakens skull försöker lura en! Som sagt, det är inte så farligt. Låt dom hålla på. Det är mycket bättre att leva! Varje gång.
Någon som har boken "Slumpen är ingen tillfällighet"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar