Den onda dockan

När Alvin fyllde två köpte vi bland annat en liten gose-hund som kunde prata och sjunga, eftersom han tyckte den var så rolig i affären. Det tyckte han i ungefär två dagar, sen var det hej då hund.
Det vi inte räknade med var att denna lilla hund kunde börja prata när man minst anade det.
Som härom natten vaknade jag förskräckt av att jag hörde röster. Då var det hunden som sa "godnatt" och "krama mig". Puh..
Efter att ha växt upp med filmer som "Den onda dockan" och "Det" får jag kalla kårar av denna söta äckliga lilla hund. Spooky. Nu åker den ut.