..och kvar står jag. Precis som jag är.
Jag hade aldrig kunnat ana vilken betydelse sminket i mitt ansikte har haft i mitt liv, om jag inte valt att helt enkelt sluta kleta på mig det.
Hur många tankar jag ägnat varje dag på hur mitt smink ser ut. Tiden jag har lagt ner på att sätta på mig masken. Varje dag. I 24 år.
Undrar lite över hur många dagar jag sammanlagt har slängt bort av mitt liv på smink. På yta. Tid jag hade kunnat lägga på så mycket annat. Men störst av allt är ändå hur stort utrymme det har fått i mina tankar. Varje gång det regnat ute- är jag svart under ögonen nu?
Min begåvade vän Sofhie satte bollen i rörelse. Hon fick idéen att måla av osminkade kvinnor. Den osminkade sanningen. Hon frågade mig om hon fick göra mitt porträtt. Självklart.
I samband med detta fick jag passande nog en ögoninfektion- då kunde jag ju inte använda smink. Jag tror jag fick infektionen av min mascara, där kryllade det säkert av bakterier.
När jag nu har varit osminkad ett par veckor har jag blivit medveten om hur mycket sminket har betytt för mig i min vardag. Hur jag har sminkat på mig självförtroende och säkerhet.
I början kände jag mig naken. Jag tyckte det var jobbigt, ville gömma mig.
Jag känner mig fortfarande naken, men med känslan av frihet. Jag vill springa ut i regnet och låta dropparna rinna i mitt ansikte, droppa från mina ögonfransar.
Objektifiering som vi alla kvinnor växt upp med, och känner mer eller mindre utav, den blir så tydlig för mig. Jag trodde inte att jag var så påverkad som jag nu inser.
Jag vill dela med mig av dessa väl valda och insiktsfulla ord om objektifiering- jag hade inte kunnat säga det bättre!
Jag hade aldrig kunnat ana vilken betydelse sminket i mitt ansikte har haft i mitt liv, om jag inte valt att helt enkelt sluta kleta på mig det.
Hur många tankar jag ägnat varje dag på hur mitt smink ser ut. Tiden jag har lagt ner på att sätta på mig masken. Varje dag. I 24 år.
Undrar lite över hur många dagar jag sammanlagt har slängt bort av mitt liv på smink. På yta. Tid jag hade kunnat lägga på så mycket annat. Men störst av allt är ändå hur stort utrymme det har fått i mina tankar. Varje gång det regnat ute- är jag svart under ögonen nu?
Min begåvade vän Sofhie satte bollen i rörelse. Hon fick idéen att måla av osminkade kvinnor. Den osminkade sanningen. Hon frågade mig om hon fick göra mitt porträtt. Självklart.
I samband med detta fick jag passande nog en ögoninfektion- då kunde jag ju inte använda smink. Jag tror jag fick infektionen av min mascara, där kryllade det säkert av bakterier.
När jag nu har varit osminkad ett par veckor har jag blivit medveten om hur mycket sminket har betytt för mig i min vardag. Hur jag har sminkat på mig självförtroende och säkerhet.
I början kände jag mig naken. Jag tyckte det var jobbigt, ville gömma mig.
Jag känner mig fortfarande naken, men med känslan av frihet. Jag vill springa ut i regnet och låta dropparna rinna i mitt ansikte, droppa från mina ögonfransar.
Objektifiering som vi alla kvinnor växt upp med, och känner mer eller mindre utav, den blir så tydlig för mig. Jag trodde inte att jag var så påverkad som jag nu inser.
Jag vill dela med mig av dessa väl valda och insiktsfulla ord om objektifiering- jag hade inte kunnat säga det bättre!
Internationella kvinnodagen idag. En dag som behövs. Jämställdheten har kommit långt om man läser historieböckerna. Men det är fy skam att vi inte har kommit längre än så här idag.
Jag tror på framtiden och blir glad över Caroline Heldman och alla andra kvinnor och män som jobbar för jämställdheten och som skickar ljus över våra tankar, öppnar upp i tankebanorna. Den värld vi är uppvuxna i kan vi, när vi blir medvetna, förändra. Tack!
Min osminkade bild som blev ett porträtt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar