Lätt som en fjäder

Vi åkte mot havet och Alvins morfar i fredags. Resan gick lätt, jag älskar att köra när solen skiner och omgivningen är som vackrast. Det kändes som om vi rullade ner från Stockholm till Göteborg. Vi flög över vägarna. Själen lätt som en fjäder.

Det är fint att träffa min gamla familj. Alla minnen som vi delar, från när benen var fulla med spring och jag fick vara liten.
När vi fiskade krabbor om somrarna. När jag klämde pekfingret i en dörr och tappade nageln. Hur vi sjung med till "Free falling" på högsta volym i bilen.
Alla dom där små minnena som ingen annan än vi i familjen delar. Det som vävt oss samman för livet. Det kommer alltid att vara så, det är ingenting som nånsin går att tvätta bort. Det vill jag inte heller. Det finns så många fina minnen som gör mig varm ända in i hjärteroten.

I helgen så hoppas jag att det skapades sådana minnen för Alvin. Även om han inte kommer komma ihåg dem, så hoppas jag att en fin känsla fått slå rot.
Han umgicks med sin kusin Saga och älskade varje sekund. Han kvittrade som en fågel och det smittade av sig på oss vuxna vill jag lova.

Brahehus - matstället längs vägen

Alvin och Saga fann varann direkt

Promenad till havet

Födelsedagsfirandet

Alvin rosenröd om kinderna 

Jag stod för förrätten. Mango, avokado, kräftstjärtar, koriander och sweet chilisås.

Duplo

Vägen hem var lika vacker, med lätta andetag