Tacksamheten

Höstpromenad med fina Elina till Vinterviken, det är en lyxig dag det.
Att få promenera med någon som njuter av naturen lika mycket som jag. Som verkligen uppskattar alla färger.
Ja, för nu är det äntligen höst.

Här på klipporna satt vi en stund och andades.

Vi gick förbi en buske full av nappar

Sen gungade vi i en stor gunga. Vi låg där och tittade upp mot himlen.

Jag bad en bön.

Gud 

(vem du nu tror på, vad eller om)

Tack för att du vägleder oss 

när vägen är krokig och mörk, när vi inte vet åt vilket håll vi ska gå

om vi ska gå

eller stå still

Tack för att vi känner tillit till din vägledning

att vi har en tro, tilltro

Tack för att du håller våra händer när dagen känns lång

när hjärtat känns för trångt

när vi bara vill sätta oss ner och ge upp

Tack att livet bär

att det finns en väg

Tack för att vi uppskattar det vackra

även när det känns tungt

att vi ser ljuset

mitt i mörkret

En till liten krabat som uppskattar höstlöven

Min arbetsplats i kväll. Bakom skivspelaren.

Jag har bara spelat musik som gör mig på riktigt gott humör i kväll.

Det blev dans nere i Pet Sounds källare.

När jag skulle åka hem så hittade jag inte bilnyckeln till vår nya bil.

Men jag hittade ett hål i jackfickan.

Aj då.

Jag gick för att se om bilen stod kvar. Lite ångestladdad promenad som kändes längre än vad den var.

Bilen stod kvar!

Vad gör man? Hej polisen, jag har liksom tappat nyckeln och vill inte sova på gatan bredvid den. Hjälp? Bärgar man den?

Många tankar snurrade på promenaden tillbaka till Pet Sounds för att leta ordentligt en gång till efter nyckeln.

Å där, under en skivspelare ligger bilnyckeln, puh! Vilken lättnad.

Jag nästan flög tillbaka till bilen, jag skrattade högt flera gånger av lättnad och nyckeln fick sig en puss.

När jag kom hem tänkte jag att man borde tappa bort viktiga saker som bilnycklar ibland, helt enkelt för att man blir så jädrans glad när man hittar den.

God natt