Ladies got Soul - I morgon är det alltså premiär för vår After Work-klubb på Stampen! Så himla kul alltså.
Klubben har vi startat av olika anledningar. Vi vill ha en after work som är bra, där man slipper höra "Who the fuck is Alice". På ett trevligt ställe, och det är anrika Stampen i Gamla stan.
Vi har fokus på kvinnliga begåvningar. Därför att det behövs. Om inte annat så är det detta som dessa tonårsgrabbar efterfrågar.
Jag ser verkligen fram emot morgondagen. Vi har fått superbra respons och har liksom haft nerförsbacke tills igår. Då kom baskiluskerna och hälsade på och det var inte säkert att Porter & Bán kunde spela. Att köra vår repertoar själv funkar inte, den är uppbyggd på stämsång och det kändes torftigt att behöva stå där själv med gitarren. Så efter en god natts sömn kan jag meddela att vi kör! Det var lite fjärilar i magen ett tag, men nu är vi på banan.
I morse när jag skulle bekanta mig mer med min nya bebismixer, kopplade jag in en mikrofon och min gitarr. Gitarren gav ifrån sig ett litet pip. Jag tänkte "Bra, batteriet är slut, tur att det hände nu och inte i morgon på scen". Så jag lossar på strängarna, sticker in handen i ljudhålet och letar efter batterihållaren och blir förvånad- jag hittar den inte. Då märker jag att min mikrofon inte finns kvar. Jag har blivit bestulen på min mikrofon! Märkligt att inte sno hela gitarren på en gång. Tur för mig!
Okej, då behöver jag lösa en ny gitarr till morgondagen. Mitt fina jobb lånar ut en bra Furch, stort tack!
När saker och ting inte blir som man planerat och tänkt sig, som nu- jag hade köpt in varenda tänkbara kabel, skickat alla mejl, dubbelkollat, varit väl förberedd. När det då uppstår hinder som sjukdom eller stöld, då är jag den som tänker; "spännande". "Hur kan jag lösa denna situation, hur kan jag tänka annorlunda än tidigare?" "Kan det till och med bli bättre pga hindren, kommer jag upptäcka saker och tänka tankar jag aldrig annars skulle tänkt?" Jag triggas av att hitta lösningar och expandera mina tankar. Jag känner till och med tacksamhet, även om det ses som en "negativ" upplevelse. Jag är glad att jag har övat mig i att inte stressa upp mig. Mitt mantra; "Det är mycket med det jordiska!".
Jag har också märkt att jag kan spela mer oroad än jag är, för att jag någonstans tror att det förväntas av mig. Att det inte skulle vara okej att vara lugn och må bra när det händer "negativa" saker. Det var i alla fall responsen jag fick från andra när jag berättade om läget idag. Att liksom inte bli arg av en stöld, det kan vara upprörande för andra tydligen.
Eller så tror de att jag är upprörd och att de i sin tur tycker att det är nonchalant att inte bjuda på lite rynkade ögonbryn och ilska till mig som stöd och tröst. Kanske spelar vi alla ett spel. Spelet av vad som förväntas av oss. Reflektion deluxe?
Jag skulle vilja rebota den delen av hjärnan och dessa omedvetna förväntningar. Alla de här sociala normer som liksom inte tillför något, utan bara stjälper.
Jag tycker att meditation är ett sätt att rebota. Nollställa hjärnan, rensa gammalt och bli ren. Jag önskar att jag gjorde det oftare. Jag vet ju vad som händer med telefonen när den inte blir avstängd på ett tag... den hänger sig. Klippar ihop.
För mig hjälper meditation att ta emot lösningar. Öppenhet. Avslappning. Rensa. Inte klibba ihop.
Jag tycker att livet är så fantastiskt spännande när man tänjer sina tankar. I morgon ska bli otroligt roligt. För saker och ting tycks alltid finna en lösning och ofta till det bättre. Det finns ett lugn i den vetskapen.
Klubben har vi startat av olika anledningar. Vi vill ha en after work som är bra, där man slipper höra "Who the fuck is Alice". På ett trevligt ställe, och det är anrika Stampen i Gamla stan.
Vi har fokus på kvinnliga begåvningar. Därför att det behövs. Om inte annat så är det detta som dessa tonårsgrabbar efterfrågar.
Jag ser verkligen fram emot morgondagen. Vi har fått superbra respons och har liksom haft nerförsbacke tills igår. Då kom baskiluskerna och hälsade på och det var inte säkert att Porter & Bán kunde spela. Att köra vår repertoar själv funkar inte, den är uppbyggd på stämsång och det kändes torftigt att behöva stå där själv med gitarren. Så efter en god natts sömn kan jag meddela att vi kör! Det var lite fjärilar i magen ett tag, men nu är vi på banan.
I morse när jag skulle bekanta mig mer med min nya bebismixer, kopplade jag in en mikrofon och min gitarr. Gitarren gav ifrån sig ett litet pip. Jag tänkte "Bra, batteriet är slut, tur att det hände nu och inte i morgon på scen". Så jag lossar på strängarna, sticker in handen i ljudhålet och letar efter batterihållaren och blir förvånad- jag hittar den inte. Då märker jag att min mikrofon inte finns kvar. Jag har blivit bestulen på min mikrofon! Märkligt att inte sno hela gitarren på en gång. Tur för mig!
Okej, då behöver jag lösa en ny gitarr till morgondagen. Mitt fina jobb lånar ut en bra Furch, stort tack!
När saker och ting inte blir som man planerat och tänkt sig, som nu- jag hade köpt in varenda tänkbara kabel, skickat alla mejl, dubbelkollat, varit väl förberedd. När det då uppstår hinder som sjukdom eller stöld, då är jag den som tänker; "spännande". "Hur kan jag lösa denna situation, hur kan jag tänka annorlunda än tidigare?" "Kan det till och med bli bättre pga hindren, kommer jag upptäcka saker och tänka tankar jag aldrig annars skulle tänkt?" Jag triggas av att hitta lösningar och expandera mina tankar. Jag känner till och med tacksamhet, även om det ses som en "negativ" upplevelse. Jag är glad att jag har övat mig i att inte stressa upp mig. Mitt mantra; "Det är mycket med det jordiska!".
Jag har också märkt att jag kan spela mer oroad än jag är, för att jag någonstans tror att det förväntas av mig. Att det inte skulle vara okej att vara lugn och må bra när det händer "negativa" saker. Det var i alla fall responsen jag fick från andra när jag berättade om läget idag. Att liksom inte bli arg av en stöld, det kan vara upprörande för andra tydligen.
Eller så tror de att jag är upprörd och att de i sin tur tycker att det är nonchalant att inte bjuda på lite rynkade ögonbryn och ilska till mig som stöd och tröst. Kanske spelar vi alla ett spel. Spelet av vad som förväntas av oss. Reflektion deluxe?
Jag skulle vilja rebota den delen av hjärnan och dessa omedvetna förväntningar. Alla de här sociala normer som liksom inte tillför något, utan bara stjälper.
Jag tycker att meditation är ett sätt att rebota. Nollställa hjärnan, rensa gammalt och bli ren. Jag önskar att jag gjorde det oftare. Jag vet ju vad som händer med telefonen när den inte blir avstängd på ett tag... den hänger sig. Klippar ihop.
För mig hjälper meditation att ta emot lösningar. Öppenhet. Avslappning. Rensa. Inte klibba ihop.
Jag tycker att livet är så fantastiskt spännande när man tänjer sina tankar. I morgon ska bli otroligt roligt. För saker och ting tycks alltid finna en lösning och ofta till det bättre. Det finns ett lugn i den vetskapen.
Stampen i morgon 17:00
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar