Manifest, magkänsla & sömnspråk

På Nalen i morgon är det Manifestgalan, en gala för oberoende musiker. Jag har haft glädjen att sitta i juryn för genren country/americana/singer-songwriter och den jag röstade på vann! Så det ska bli himla kul att gå dit, få sig några välförtjänta öl och njuta av liveframträdanden.
Jag ska gå dit med min fina vän Elina, miss "Dear Euphoria" som hon kallar sig som musiker, en grymt bra sådan för övrigt.

Förra året gick jag tillsammans med Per och det var vår första kväll ute tillsammans sedan Alvin föddes.
När jag ser tillbaka idag så får jag en liten klump i magen. Alvin var bara tre månader då och om jag skulle få göra något ogjort idag, skulle det vara att lämna bort honom till barnvakter så tidigt. Det var förstås de bästa tänkbara barnvakterna, men han var ändå för liten..

Som förstagångs-förälder har jag sugit i mig information av de jag känner som har barn. Jag har upplevt att jag nästan har fått en dunk i ryggen med orden "klart att han kan vara hos barnvakt", "oftast är det värst för föräldrarna", "våga". På BVC fick jag höra "javisst kan du lämna barnet till barnvakt, det skriker kanske en timme, men sen somnar det av utmattning".
Idag känns det här helt vansinnigt och jag ser nu helt klart på vad jag tycker.
Det är så viktigt att följa sin egen intuition för alla har så otroligt skilda åsikter när det kommer till barn.
Det ska jag ta med mig om det blir ett barn no2. Magkänsla.

När Alvin var liten (! mindre) älskade jag att gå med honom i vagnen till vår lilla skog här i Västertorp. En slinga som tar tio minuter att gå! Jag gick runt där, satte mig på min bänk och läste när Alven sov, och hade det riktigt mysigt.
Jag ville att Alvin skulle känna lugn och trygghet. Få höra fågelkvitter och susande träd.
Jag gick ut med Alvin varje dag, i vilket väder det än var. Jag tror på frisk luft, jag tror det håller oss friska.
Här är en liten filmsnutt när vi går i skogen och Alvin talar sitt sömnspråk. Hans egna sätt att vagga sig till sömns antar jag.

Jag märker så tydligt nu att Alvin tar efter allt jag gör. Det är en utmaning att vara någons förebild. Så vill jag ha en pöjk som mår bra behöver jag må bra själv. Vill jag se honom trygg och avslappnad behöver jag vara det själv. 

Jag har nog aldrig tagit så god hand om mig som jag gör nu. Det här med barn är inte så tokigt alls.

Tack Alvin för att du gör mig till en bättre människa!