Kan levande människor spöka?
Jag undrar det när jag intensivt tänker mig in i min gamla ungkvinnslya på Åsögatan.
Jag minns allt med min lilla etta, jag ser fönstren som vätter ut mot den lilla gatan, jag ser väggarna, färgerna, trägolvet; jag vet precis var revorna i golvet är, jag går in i det telefonkiosk-lilla köket; jag ser luckorna, plattorna, golvet, kaklet. Jag minns ytterdörren, handtaget. Jag hör ljuden; hur hissdörren öppnas och stängs och jag minns lukten.. jag är där!
Nu undrar jag, kan hon som bor där nu känna min starka närvaro?
Jag saknar min lilla lya ibland... som en gammal vän. Jag är tacksam över att tjejen som köpte den grät av lycka och gav mig en stor kram efter vi skrivit på kontrakten. Hon tar säkerligen väl hand om den. Jag är även tacksam över att jag minns alla ljud som gjorde att jag inte sov en enda natt i sträck på fyra år, det gör det enklare att släppa taget.
Men oh, jag har så många fina minnen därifrån. Jag minns kvarterskrogen "Matkultur" dit jag och Per brukade gå och spela backgammon och dricka konjak. Det var tider det!
Jag flyttade från Åsögatan för flera år sen nu. Jag gick tillbaka dit när Alvin var kanske sex månader och satte mig på en uteservering (hade den helt för mig själv för det regnade) medan Alvin låg och sov i vagnen. Över en varm kopp kaffe mindes jag, ja jag liksom såg framför mig, hur jag gick där på Åsögatan flera år tidigare, på väg till 7-eleven för att köpa mjölk och glass. Iklädd flip-flops och linne, helt bekymmerslös. Allt var så enkelt. På gott och ont såklart, nu har jag ju den största skatten i världen. Jag tror att det är bra att minnas ibland, gå vidare och släppa taget. För visst kan minnen vara vemodiga. Det tar inte bort att det är fina. De går liksom bara hand i hand.
Om några år kommer jag att minnas när Alvin var sex månader och jag satt där i regnet med min kopp kaffe och med Alvin sovandes bredvid mig..." Oh, tänk när Alvin bara var en bebis, så mysigt det var då"!
Min lilla etta
Jag undrar det när jag intensivt tänker mig in i min gamla ungkvinnslya på Åsögatan.
Jag minns allt med min lilla etta, jag ser fönstren som vätter ut mot den lilla gatan, jag ser väggarna, färgerna, trägolvet; jag vet precis var revorna i golvet är, jag går in i det telefonkiosk-lilla köket; jag ser luckorna, plattorna, golvet, kaklet. Jag minns ytterdörren, handtaget. Jag hör ljuden; hur hissdörren öppnas och stängs och jag minns lukten.. jag är där!
Nu undrar jag, kan hon som bor där nu känna min starka närvaro?
Jag saknar min lilla lya ibland... som en gammal vän. Jag är tacksam över att tjejen som köpte den grät av lycka och gav mig en stor kram efter vi skrivit på kontrakten. Hon tar säkerligen väl hand om den. Jag är även tacksam över att jag minns alla ljud som gjorde att jag inte sov en enda natt i sträck på fyra år, det gör det enklare att släppa taget.
Men oh, jag har så många fina minnen därifrån. Jag minns kvarterskrogen "Matkultur" dit jag och Per brukade gå och spela backgammon och dricka konjak. Det var tider det!
Jag flyttade från Åsögatan för flera år sen nu. Jag gick tillbaka dit när Alvin var kanske sex månader och satte mig på en uteservering (hade den helt för mig själv för det regnade) medan Alvin låg och sov i vagnen. Över en varm kopp kaffe mindes jag, ja jag liksom såg framför mig, hur jag gick där på Åsögatan flera år tidigare, på väg till 7-eleven för att köpa mjölk och glass. Iklädd flip-flops och linne, helt bekymmerslös. Allt var så enkelt. På gott och ont såklart, nu har jag ju den största skatten i världen. Jag tror att det är bra att minnas ibland, gå vidare och släppa taget. För visst kan minnen vara vemodiga. Det tar inte bort att det är fina. De går liksom bara hand i hand.
Om några år kommer jag att minnas när Alvin var sex månader och jag satt där i regnet med min kopp kaffe och med Alvin sovandes bredvid mig..." Oh, tänk när Alvin bara var en bebis, så mysigt det var då"!
Min lilla etta
Hittade två gamla mobilbilder tagna i hallen.
Tid hade jag gott om tydligen.
Minns denna fotostund, försökte febrilt att få till en bra bild till myspace-sidan.. OMG!
Sista kortet. Hej då
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar